En väldigt manlig förkylning

I torsdags, vid lunch, kroknade T. Jisses vilken manlig förkylning han åkte på. Det innebär att han inte gjort många knop sedan dess... men... jag packade in honom, Julia och lite mat i fredags efter jobbet och for till Paradiset. Jag tänkte att han kan väl lika gärna ligga där och vara manligt förkyld som hemma i stan.

Vi for över sjön i hällande regn och då menar jag verkligen hällande... och vi möttes av en ytterst kränkt gråhäger. Den huserar på ön när vi inte är där... eller när vi gått och lagt oss. Nu stod den på stenen några meter ut och blängde nästa hela kvällen.

T, parkerade hela sig i kökssoffan och fortsatte fredagen och mesta delen av helgen med att vara sjuk och ligga där.... snorig, hostig och febrig... Vet i katten hur många muggar med varmt honungsvatten han drack. 

Så var det de där med träd... Jag är rädd om alla träd (utom asp) på ön. Aspen tycker jag är så himla högljudd när det blåser och det är attans så jobbigt. Så... de stora får vara kvar, men de som kommer upp som små ivriga skott, rycker jag upp. Nu har det kommit upp en liten al-planta. Trodde först det var en björk... men jag tog fel. Den har jag vårdat hela sommaren och jag hoppas den klarar sig.

Så samlar jag bra pinnar. Dessa har jag för att stötta upp mina plantor. Man vet aldrig när en bra pinne behövs och då är det bra att ha en samling.

Ute på syd-östra udden har malvan slagit ut...Som jag väntat... både på den och solen... Den sistnämnda har visat sig både igår och idag.

Å på udden är det fullt av humlor. Jisses vad det "brummar" bland blommorna.

Nu har vi kommit hem... T mår bättre så i morgon blir det att åka till jobbet. Himla skönt, för jag orkar inte med så här mycket manlighet.

Må gott

I´ll be back.