Helgens ö-häng

Det blev Paradiset denna helg också... och vilket väder... strålande sol och vindstilla. Vi har njutit av varje sekund. En lite vemodig njutning. Vi har börjat plocka undan för vintern och idag fick pelargonierna bli med hem för övervintring. Få se om det går. De har inte mått så bra denna sommar... massor av regn och blåst. 

Vi har ätit gott... 

Bill har hängt med oss sedan i fredags, då hans människor skulle på kalas och där fick inte små hundfarbröder bli med. Så... ö-häng blev det för honom.

Så kom det en humla... den största humla vi någonsin sett. Den dök ned i lavendeln och där brummade den runt under en lång stund.

I morse... vaknade vi till strålande sol och dimma. Så himla vackert...

T tog sig ett dopp... typ vinterbad. 16 grader i vattnet är banne mig vinterbad. Bill hänger gärna på bryggan och förväntar sig att den som badar ska skvätta vatten på honom. Sände över bilden till F som uttryckte... "Titta, han kan ju röra på sig". 

Vi har börjat städa undan tomatplantor som är torra och slutat leverera tomater... Har dock några kvar som fortfarande har tomater igång. 

Där solen är... där är Bill.

 

Nu har vi kommit hem... MEN jag ska i ärlighetens namn erkänna... Jag hade vilda planer på att "skolka" och fortsätta vara kvar på ön.

Må gott

I´ll be back

När dimman rullade in...

I fredags åkte vi till Paradiset... Vi har ätit gott, fått besök av innerligt goda vänner, vi har jobbat och vi har suttit och gjort ingenting. Alltså... en jättefin helg med många skratt och utan stress eller måsten.

Igår vaknade vi till strålande sol... sedan rullade dimman in över höjderna och bäddade in ön i bomull... det kändes som att vara omsluten av mjuk, dämpande och fuktig bomull. Allt var tyst och fastän dimman rullat in var det himla varmt och så var det fram till lunch. Efter det anlände vännerna och det blev en solig fin dag.

Idag blev norra gaveln på gäststugan målad. Det behövdes och nu är färgburkarna hemplockade för vintern. Lite vemodigt att tänka att vi om några veckor stänger vårt Paradis. Men så är det... snart blir det kallt och den råa kylan tränger igenom vad vi än gör.

Nu är vi åter till stan och jag har vilda planer på att fixa något att äta. Jag blir snäll av mat och nu är det flera timmar sedan vi åt lunch.

Må gott

I´ll be back

Att vandra i minnenas allé

Då har vi gått in i höstmånaden september. Lite vemodigt men också skönt och i morse upplevde jag luften som lite högre, klarare och inte som att vandra runt i en  plastpåse.

För precis tio år sedan hade vi liten Böna vid vår sida. Den Ukrainska prinsessan som vi först hade på foder, för att två kullar senar bli vår egen BrunaBöna. Hennes kennelnamn var Ak-Yar Toyota och det skulle vara kul att veta om kenneln fortfarande är igång, med tanka på situationen i landet. 

Idag... tio år senare, har vi vår svarta ungerska prinsessa. Samma ras... men annan färg och ett helt annat uttryck. Både innerligt vänliga och den ena, Bönan, en liten dobermann medan Julia är en stor tjej. Det skiljer ca åtta kilo muskler på dem.

På ön idag har det visat sig en liten gul kvittrande fågel som jag tidigare inte sett. En liten snabb rackar som flyger mellan ön och stenarna lite längre ut.

Så kom hägern förbi. En stor rackare som inte direkt kvittrar utan skränar över sjön. Igår var den osams med en annan häger och det vrålades och flaxades i vattnet. 

Nu har vi kommit hem och har lite att tvätta. Middag står också på listan. Det gillar jag... äta.

Må got

I´ll be back.