söndag 26 juni 2016

Försök till summering




Hur summerar man (läs jag) en fantastisk midsommarhelg... Misstänker att hur jag än gör, kommer jag inte göra det rättvisa.
Besök från Norge... besök av mina föräldrar och besök av sonen och F. Ett fantastiskt väder... jamen va... HUR kommer det sig. Det har inte hänt på många år att midsommaraftonens kväll har ägnats åt att bada i sjön och detsamma på midsommardagen.
Vi har haft "Bullfest" där tre frallor haft huvudrollen... samt MiniBönan (Savanna) har gått i "mammas fotspår". Alla platser där Bönan har legat och njutit har Mini lagt sig på... Kanske för att doften efter mamman finns kvar. Det sägs så... att en doft ligger kvar i ca tre år.



 
 
 


Är det Bullfest så är det... Blondie, Matilda och Bill

 
 
 


Mini fick vi dra ur vattnet...

 
 


Ibland förflyttades Bullfesten till vattnet.

 



Så var det de där med humlor i utesoffan... Vet inte vem som brummade högst... humlorna eller liten Bill.

 
 
 
 
 
 
 
 
 


Regnet kommit... gästerna har åkt och vi är hemma i stan.

Nu fortsätter vi sista dagen på denna midsommarhelg med en bok... en film...en middag.

Må gott.

torsdag 23 juni 2016

När det "brummar i rumpan"




Vi har spenderat ett dygn i Paradiset... Även om det varit molnigt, till och från ska jag väl tillägga, har det varit varmt och så himla härligt. Lallade runt i "muminshorts" och bikiniöverdel utan att frysa det minsta. Försökte att låta bli att plocka sten då min rygg fortfarande är "ond"... Det gick så där kan jag säga... en och annan sten åkte upp och vi kunde inte låta bli att plocka rätt lite av kajen som rasat.

Så... hittade jag T med huvudet i hålet i soffan. 
- Vad gör Du? frågade jag.
- Kollar. Fick jag till svar.
- På vad då? fortsatte jag.
- Humlornas bo, hörde jag långt ner i soffhålet.

Till saken hör att, vid tallens stam som soffan är byggd runt , finns ett smalt hål där vi sett att humlor flyger in... och igår kväll när vi satt på soffan och löste korsord hörde vi hur det "brummade i rumpan". Kan förtydliga att det INTE var någon av oss som "släppte väder" utan det var ett gäng humlor som levde rövare där i soffan.

- Killgrej, mumlade jag. 
För så är det... jag kan för mitt liv inte se en flicka/tjej/kvinna frivilligt sticka ner huvudet i ett soffhål för att "kolla på humlornas bo".






Vattennivån... ännu lägre.
Vet i katten hur det ska gå i sommar... Blir svårt att ta sig ut med båt... och gå är inte att tänka på. Vi får i alla fall ta upp båten och laga alla "gropar" som blir i botten. Det är många stenar och grund vi stöter i.


 
 



Vi hittade ett annat bo som inte är lika välkommet som humlornas.
I en av fågelholkarna har de små rackarna byggt en bo... DET vill vi inte ha där... eller rättare sagt, vi vill inte ha något getingbo alls i Paradiset.
Jag tillhör en av de där personerna som är hyperallergisk mot getingstick och som alltid bär med mig en EpiPen... en sådan där "automatisk injektionspenna med en engångsdos adrenalin (epinefrin) och används som akutbehandling vid en anafylaktisk chock. Epipen är ett receptbelagt läkemedel" .


 
 


Nu är getingboet ett minne blott... Vi har åkt hem och förbereder en midsommar.

Må gott






tisdag 21 juni 2016

Världens dyraste gurka




Jag bjöd in mig på lunch hos mina föräldrar och fick en rundvandring i deras nya växthus... Jag förstår nu varför det är så himla svårt att få tag i mina föräldrar numera. De spenderar ALLT tid i detta varma rum fullt av sommar i en "glaslåda". Luftfuktigheten är så hög att mitt hår krullade upp sig till den vida grad att det ser ÄNNU mer ut som om jag kammat mig med elvispens degkrokar... Det doftar jord och liv... växtliv, och jag förärades en egenskördad gurka... jag lovar... VÄRLDENS DYRASTE GURKA så det gäller att äta med andakt.


 
 
 
 
 
 
 
 


Nu återgår jag till tvätthängning, kattkamning och eftermiddagsfika.

Må gott




11x2 kg kärlek




När jag igår gick och deppade som mest över min hundlösa situation ringde mobilen... Sonens F var i andra luren och hon frågade om jag hade lust att komma till Stadsparken och träffa 11x2 kg kärlek... Bill och Asta. 
Jag hoppade i de färgglada tofflorna och på fem minuter stod jag där... i fjärilsträdgården... En liten rund inhägnad där det är perfekt att låta 22 kg kärlek springa av sig.
Det är något visst att se hundar av samma ras leka. Det är på lika villkor... de pratar samma språk "utan brytning".
Jag stod där i fjärilsträdgården med ett stort brett leende och hade svårt att slita blicken från dessa två kärleksbomber innerliga lek.



 


Nu fortsätter min dag med "hörapparat och lunch".

Må gott



måndag 20 juni 2016

Hundarnas Ferrari - Vackra, snabba och svårkörda




Jag vet inte längre hur man gör... eller rättare sagt hur jag ska göra.
Hur lever jag utan hund... och då menar jag dobermann... Jag är förvirrad och själsligen vilsen utan mina fyrbenta vänner.
De har varit en stor del av mitt liv i nästan nio år... och nu vet jag inte vad jag ska hitta på när de inte finns här... eller i alla fall någon av dem.
Så mycket träning vi roat oss med. Allt från utställningsträning, IPO till vardagslydnad... och vi var ett stort dobermanngäng som träffades så ofta vi kunde/hann. Vi "stötte och blötte", vi hjälptes åt att vara figuranter och domare... ingen blev sur över kritik utan tog det som en lärdom. Vi skrattade och blev förbannade över den egna oförmågan att kommunicera med en fingerpekande dobermann. 
Vi njöt av varandras framgångar och hejade och peppade i utställningsringen.
Så många kvällar med god mat, vin och sovanda hundar liggande på golvet runt oss.

Nu har jag gått in i min sommarledighet och jag tar mig inte ut för att "bara gå promenad". Har ingen lust att lalla runt utan en fyrbent vän.
Jag har fått förfrågan om det blir någon mer hund... och i så fall om jag inte ska "byta ras"... OM det blir en ny fyrbent vän... kommer jag INTE byta ras. Varför byta från hundarnas hund... Den vackraste rasen av dem alla... även om de att fostra innebär massor av jobb... betydligt mycket mer än andra raser... Dobermann kallas ju för hundarnas Ferrari - Vackra, snabba och svårkörda. Det passar mig.



 
 
 
Snyggingens syster Cita har lite att bita i.






Så... vad hittar jag på nu då?
Jag går i alla fall inte på någon promenad UTAN hund.

Må gott