Idag for vi till Paradiset och åter.
Vi kom ut i strålande sol och åkte hem i lika mycket sol. Vi gick där ute och skrotade, plockade lite sten, tog hem det sista som vi glömde förra helgen...ojade oss över vattennivån... som idag var lägre än i söndags förra veckan... och ändå har det hällregnat denna vecka.
Det är så jag börjar bli aningen orolig för nästa sommar. Vi har ett par dörrar, en soffa i gjutjärn, panel och massor av jord som vi ska frakta över sjön till Paradiset... Det kommer inte gå om det inte blir lite mer vatten... ELLER mindre så vi kan gå på sjöbotten. Det sistnämnda vore förödande för fisket.
I den nya kryddlådan frodas kryddorna för fullt. Persiljan håller på att växa sig stor och rosmarinen var det med sorg jag tittade på. Stor och kraftig... stod den där i lådan... och troligen kommer den inte överleva vintern. Det har hänt att tidigare plantor gjort det... typ i så där tre år... men det är inte vanligt att de gör det.
Nu är vi hemma i stan igen... vemodet sitter i hjärtat och det är minst sju månader tills vi kan öppna upp Paradiset igen...
Nästa sommar kommer vi ha två dobermannflickor med oss och jag lovar INGEN kommer gå iland oinbjuden. Känns bra... för jag ska villigt erkänna... jag har varit rädd några gånger denna sommar när jag varit ensam i Paradiset och sett båtar jag inte känner igen... eller som när jag såg några män tjuvfiska kräftor. Då är man inte så himla kaxig... 162 cm hög.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...