Ingela växer så det knakar och jag håller på att längta mig tokig efter vår lilla fyrbenta flicka. Bönans barnbarn och Savannahs första dotter.
Vi vrider runt det där med att hinna en valp och konstaterar ännu en gång att det inte går...och vi är innerligt tacksamma för att hon kan vara kvar hos uppfödaren tills hon blir lite större.
Jag försöker verkligen tänka positivt på det där med hösten... mmmmmen det är himla svårt att finna något annat än höstfärgerna som gör att det är ok med mörkret... regnet... blåsten... skitigt och lerigt vart vi än går...
Näe...jag är en sommarmänniska...så är det bara...men jag jobbar på det.
Nu dags för mig att ta tag i lördagen... har ett litet kalas som väntar... DET är kul.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...