Jamen det finns hopp... Såg att det har börjat hända grejer i buskarna och då menar jag inte det min mamma utbrast när jag pratade med henne i telefonen i morse... "Kajorna kopulerar i busken utanför" utan att det gröna skira har börjat ta fart.
Själv är jag inte så "skir" och vårlik just nu. Jag är förkyld och oerhört svart/vit och det är så där så jag varken är sjuk eller frisk... jag motar det med Alvedon och nässpray... sådan där nässpray med menthol som gör att hjärnan far runt i hela huvudskålen och landar med ett svidande i näsan... Jorå... nog känns det när man (läs jag) tar sådant nässpray... och effektivt är det.
Fick förresten frågan häromdagen hur det är att ha hund i lägenhet, om de verkligen får lika mycket motion som hundar som bor i hus.
Till att börja med, motionerar vi inte våra hundar inomhus... och när vi bodde i huset, rastade vi dem aldrig i trädgården. Det skulle aldrig fallit varken Snyggingen eller Bönan att göra behov i trädgården. En hund (mig veterligen) blir inte speciellt tränad av att "lalla runt" i en trädgård. Den får vara ute, men mer än så är det inte. Där kanske jag stack ut hakan och då får det vara så.
Idag har Savannah fått ett redigt träningspass i stadsmiljö. Så mycket fysisk och psykisk träning att hon "fradgade". NEJ hon är inte sjuk, jag lovar. Detta är en dam som vid iver blir aningen löddrig runt munnen.
Isses vad hon jobbade... Upp och ner på bänkar och trappor. Leta godis på alla möjliga- och omöjliga ställen och nosen fick jobba rejält. En linföring på stortorget med "störningsmoment" av små fyrbentingar som skäller utmanande och står med spänd bog i sträckt flexikoppel. Det är träning för liten dobermannflicka... jag lovar.
Nu ligger hon på flank, djupt ner i bädden och tittar på vad jag håller på med. Med ögon fulla av kärlek och en mage som skriker efter dagens sista mål. Det är jobbigt att bo i stan.
Nu dags att ta tag i middagen.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...