lördag 28 oktober 2017

Om det brister... då är det mig det beror på...




Det där med att ha hund kräver en del... Det där med att ha en dobermann kräver många gånger lite mer än det "vanliga". Jaja... jag vet... alla raser kräver sitt och det får man ha i beaktning när man väljer sin fyrbenta kamrat...

Dobermann kallas för "hundarnas Ferrari"... SNYGGA - SNABBA och SVÅRKÖRDA... och det stämmer banna mig.

De är otroligt vackra...Stora... muskulösa... blanka i pälsen och med ögon vänliga som få.
De är smarta... och det måste de vara... de ska ju tänka steget före hela tiden för att kunna skydda och vakta.
De är snabba...både i tanke och i fysik.
De kräver massor... både fysisk aktivitet, tankeaktivitet och vila. Att lära dem vila är ett måste för att de inte ska kräva ännu mer.
De är innerligt vänliga...ovillkorlig kärlek till sin flock och de ha inga problem att utvidga flocken om det skulle uppstå.
De är lojala.
De är envisa.
De ifrågasätter.
De är starka.
De är mjuka.
De är nyfikna.
De kräver tålamod.
De behöver någon som är fyrkantig och samtidigt tänker utanför boxen.
De behöver någon som med vänlighet... envishet... mjukhet...fasthet och med massor av humor fostrar dem till individer som fungerar i den vardag de ska vara.

Allt det jag vill att mina fyrbenta vänner ska ha... har Savannah och Julia. De är fantastiska följeslagare... och om det brister, då är det mig det beror på. Då är det jag som inte läst av situationen rätt... Då är det jag som inte haft tillräckligt tålamod eller varit tillräckligt tydlig, vänlig eller tänkt utanför boxen... Kan även vara så att jag inte varit tillräckligt fyrkantig eller att jag varit för trött och inte kunnat skratta åt deras upptåg. 
Vi försöker fostra dem så gott vi kan... mat...kärlek...tydliga ramar... motion och massor av humor... Vissa dagar (för det mesta) går det jättebra, medan andra är mindre bra...och som sagt... det är ALDRIG flickornas fel... Det finns sällan elaka hundar... utan oftast beror det på den som är i andra änden av kopplet som brustit. 





Nu dags att fixa mat till sonen, F och T... som är i huset och skruvar gips.
Vi får ju vara kvar hemma då Julia är i höglöp och agera cateringfirma.


Må gott





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att Du har lust att skriva några ord...