Är man över 80 ska man inte flänga uppe i taket och hänga gardiner

I onsdags var vi barn- och hundvakt under kvällen när sonen och F var på bio. N somnade i min famn och där satt jag... rörde mig inte utan njöt av varje sekund hon snusade där... Det blev i stort sett hela kvällen och jag misstycker inte. Det gäller att passa på för snart är hon tonåring och har inte alls lust att hänga hos farmor.

Så har hon hittat sina fötter.

Igår var vi hos mina föräldrar. T bytte däck och jag bytte gardiner i deras kök, bibliotek och sovrum. "Är man över 80 år kanske man inte ska flänga uppe i taket och hänga gardiner", sa min mamma och var den som fixade lunchen... uppenbarligen ihop med Julia. Pappas stora uppgift igår var att hålla sig ur vägen. Det gick sådär. Gjorde dock inget för han är rolig att prata med.

Idag har T och Julia hållit sig ur vägen. Jag har varit "surbannad" och pluggat. Börjar bli innerligt trött på att, all ledig stund hänga över litteratur, väga ord på guldvåg och förbereda mig inför seminarier.

T och Julia gick upp och ner i Sörbybacken när jag jobbade på att bli ännu smartare. 

Nu har jag pluggat klart för idag... och en skål ostbågar och en film väntar.

Må gott

I´ll be back.

 

I villfarelsen trodde jag att jag var en Ferrari!

Sådan husse/matte sådan hund... och visst har man hund efter hur man är som  person. Ibland kan jag bli fnittrig när jag ser hur lika många hundägare är sina hundar, både till utseende och sätt.

När folk får reda på att jag har hund, brukar de förutsätta att jag har en liten Cocker spaniel eller en liten Yorkshireterrier. När jag berättar att vi har Dobermann kan de INTE förstå hur en liten människa som jag (162 cm utan skor) klarar av en Dobermann. 

Dobermann kallas för hundarnas Ferrari, snygga, snabba och svårkörda och här har jag gått och inbillat mig att jag är så... Snygg, snabb och svårkörd.

Min moster och tillika gudmor, sa en gång... "Du är inte snygg, snarare annorlunda". Det tog jag som en fin komplimang. 

Snabb... jajamän. Har jag en deadline, så levererar jag, men be mig inte att snabba mig på när det gäller morgonbestyren... Där är jag sengångare.

Svårkörd... Min pappa sa en gång att den kille jag ska flytta ihop med kunde få gå på kurs hos honom i hur det är att leva ihop med en till födseln rödhårig ilskan kvinna. T har väl kanske inte valt den lättaste kvinnan att leva med.

Häromdagen när jag åkte till jobbet... hamnade jag bakom en av stadsbussarna... där stod... "VARNING! utsvängande bakparti". 

Det var då jag insåg att jag inte är en Ferrari, även om jag gått och trott det sedan 2007 när vi fick äran att få köpa vår första Dobermann SnyggÅke. JAG ÄR EN BUSS och ingen Ferrari hur gärna jag än vill. 

 

Nu middag

Må gott

I´ll be back

Från surbannad till kvittrande glad.

Idag har vi hunnit en del. 05.30 var T på jobbet och kl. 09.45 var han åter... Melodikrysset och en promenad vid Paradisets strand och efter det barn- och hundvakt åt N och Bill, ätit middag, tvättat och nu dags att sätta mig och läsa lite på avhandlingen jag valt. Hur korkad får man vara. Jag har valt en avhandling att "kritiskt granska och knyta an till kurslitteratur" som är på engelska. Jorå... inte mitt starkaste språk (med en himla massa facktermer både vad gäller specialpedagogik och logopedi) ska jag villigt erkänna. MEN... det var den som jag var mest intresserad av och så fick det bli.

Det finns en stor bäverhydda vid Paradisets strand... Där bor minst en bäver och i mina ögon går han upprätt och har blå snickarbyxor... Denna bäver har fullt upp med att fälla träd... Är dock förvånad över att han inte ser sina begränsningar utan ger sig på träd så stora att han aldriiiiiiiiiiiiiig kommer kunna dra dem någonstans. 

När vi kom hem landade N och Bill hos oss. Sonen hade match och F skulle en sväng på stan. N gick från sovande till "surbannad" till strålande glad till sovande på två timmar. Jisses vad surbannad hon var och himlars vad hon skrattade ett litet tag senare. 

Nu är det dags att sätta mig med avhandlingen. Sedan väntar en skål ostbågar och en film

Må gott

I´ll be back.

 

Att somna i gungan

Har fått två bilder av F som jag är innerligt glad över och hon har sagt att jag får blogga med dem. N blir fem månader idag... stor tjej som var på "invägning" idag på BVC.  Vet inte var det landade.

Å som läget i världen är nu... kan man bli annat än ledsen och trött. Jag förstår N som kroknade mitt i gungningen. Älskade gullunge.

Nu landar sonen och hans familj här. Lite barnvakt ska vi vara när de åker och tränar och efter det middag.

Må gott

I´ll be back.

 

Blåsippans blad har "kravlat" sig upp

Än går det inte att lägga i båten och åka över till Paradiset, utan vi får stå på bryggan i sommarstugeområdet och titta ut. Kanske om en månad...

I förmiddags åkte vi till Paradisets strand och gick 3-kilometersrundan. Våren har kommet ett steg närmare och nu började blåsippans bland att "kravla" sig upp i gruset.

Julia har som alltid när vi går där, långlina på då det är så himla mycket spännande dofter av djur som rör sig i området. Typ... varg, rådjur, hjort, vildsvin och för något år sedan björn. Så... en 15-meters långlina har vi på henne då vi inte litar  på fröken om hon skulle få upp något spår... Världen är så stor och fantastisk och i hennes ögon är allt hennes... Himlars vad hon skulle springa. Å så är det inte tillåtet att ha hundar lösa just nu heller. Julia misstycker dock inte över linan.

Så landade vi hos goda vänner i stugområdet som bor där permanent och det bjöds på go´fika. Jorå... i solen satt vi och hummade över hur varmt och skönt det var. Stort tack.

 

Nu är vi hemma och det är dags att fixa mat.

Må gott

I´ll be back.

Det kom ett brev med riktiga frimärken

"Nu är det dags" sa Britta på jobbet... "att plantera om tomatplantorna" och jag gör som Britta säger. Jag har nu köpt jord och små fyrkantiga plastkrukor för här ska det bli plantering av. Får dock göra det med varsam hand så de små skira plantorna inte går av. 

"Sätt dem djupt" sa min mamma och så får det bli. 

Här om dagen fick T ett brev och det är nästan så att utsidan är finare än insidan...men bara nästan... Inuti låg en film som inte finns att få tag i på annat vis än dvd. Så det fick bli en dvd. Denna film kom i ett kuvert fullt med "riktiga frimärken". Inga förklistrade eller någon kod man ska hämta, utan RIKTIGA frimärken man slickar på baksidan för att sätta på kuvertet. Som konstverk... måste spara kuvertet... kan bli så att jag ramar in det.

Julia har vilat mycket i veckan... inte många veckor kvar till vår ungerska prinsessa ska löpa och det märks. Hon vilar, vilar och vilar lite till... så som hon alltid gör veckorna innan hon blir "fröken stök" och jättesnygg.

I morse kunde jag bara se yttersta toppen på "näbben" och höra hennes djupa suckar.

Nu dags för en skål jordgubbar (årets första), har provsmakat och de är himla söta och goda. Efter det drar  planteringsprojektet igång.

Må gott

I´ll be back.

Nu stack jag visst ut hakan

Jag försöker verkligen tänka positivt, jag försöker tänka "te-sorter och rosor", jag försöker finna saker som gör mig glad... men det är himla svårt att tänka bort det som händer i världen.

Såg ett inslag från någon kanal där man "tryckte upp i mitt medvetande" att det pågår krig i fler världsdelar, i fler länder och "dem visar vi inget intresse för". Jag är innerligt ledsen för dessa krig men jag orkar inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar ta det till mig. För så är det... Ju närmare något händer oss, desto större är påverkan. Det finns en anledning till att vi har lokalradio, lokala nyheter... och nu pågår ett krig, även om det finns medier i vissa länder som inte får skriva det ordet, KRIG, och det är inte många mil härifrån. Jag trodde att mänskligheten hade kommit längre än så... KRIG... har vi inte lärt oss något från de krig som tidigare varit... det lidande. På jobbet igår sade en arbetskamrat till mig... "Jorden skulle må bättre utan människorna" och jag är banne mig benägen att hålla med. VAD HÅLLER VI PÅ MED. Vi skövlar skogar, förorenar vatten och luft och nu har ett krig startat. Kan man inte hålla sams ska man inte ha makt. Upps... nu stack jag visst ut hakan. 

Igår hade vi fullt upp med annat än sorg och elände. N och Bill kom då sonen och F skulle ut och äta. N har kommit in i den ålder att hon är medveten om vilka hennes människor är och igår drog stora sirenen igång när hon insåg att hennes människor (mamma och pappa) INTE var på plats. Det tog ett tag innan hon förstod att det är farmodern och T hon får umgås med denne fredagskväll och då infann sig lugnet... hon åt även under stor misstänksamhet... jollrade lite och somnade.

Nu fortsätter lördagen med något trevligt... ostbågar och en vampyrfilm.

Må gott

I´ll be back.