Fiskar på list

Ibland tar det lite tid att få saker färdiga och när det gäller att få upp mina Anita Nylund - Janssons frestelsefiskar från JIE Gantofta Helsingborg, har det tagit ca två år. Har fyra stycken, *stolt och skrytig ägare* tre blå och en röd. Tyvärr är väggen inte längre än att det går att få upp tre firrar, så en av dem får bli med till Paradiset i vår och pryda någon vägg där.

Anledningen till att de inte kommit upp förrän nu, är den att vi inte vetat hur vi ska sätta upp dem. Hade tänkt att fixa tallrikskrokar, men hittade inga som var så djupa att jag vågade hänga firrarn i dem och i veckan hittade vi en tavellist som fungerade för mina fynd, så nu åkte de upp. *himla nöjd*

Idag har vi varit till Paradisets kant och låtit Snyggingen och Bönan får springa av sig lite. Så himla härligt att se dem rusa runt och njuta av att vara koppelfria.

Paradiset ser ut att ha klarat sig bättre från stormen Emil än hans föregångare den där Dagmar. Takpappen ligger kvar och tur är väl det då isen ligger tunn vid  strandkanterna. Vill inte gå som en isbrytare för att ta mig dit ut igen. Nu väntar jag på våren och att sjösätta båten för sommaren.

Ja, ja... jag vet att vovvarna INTE ska ha täcke på sig när de busar runt... Men de kan inte fastan i dessa, då de sitter med kardborrband och idag var det minus flera grader och bitande råkallt ute så täckena fick sitta kvar. Curlingmatte juh.

Själv gick jag (som sonen sa när han var liten) i "termosbyxor", ullstrumpor och duntäckjacka och jag frös INTE. *himla nöjd*

Så där...Nu är det dags för mig att göra någon nytta i detta hem... Kolla om det finns någon bra "trettondagsfilm" eller så... T bjöd på fantastisk middag så godistarmen suger inte än.

Vovvarna ligger i sina bäddar, mätta och nöjda och sover. Tanterna gör det de är bra på... vilar för att orka sova.

Må gott... DET gör jag.

Vandrande reklam

Var det bättre förr... Äm... *klurar lite*... OM man vill ha snö, då var det bättre för ett år sedan. *Pekar på bilden nedan* Himla mycket snö var det OCH SKITKALLT. Jag fick gå mitt i kläderna för att inte frysa, jag levde i mina långkallingar och hade vantar på mig om jag så bara skulle gå ut med soporna.

 

Idag... ett år senare, har vi varit på en lång promenad med Snyggingen och Bönan. Känns som om jag går runt som en vandrande reklampelare för Hurtas vintertäcken. Rått och kallt var det och jag lovar, även om det bara var en minusgrad ute, så kröp det in i märgen.

 

Det märks att Snyggingen och Bönan inte är unghundar längre. De har inte samma "idiotrus", utan tar det lite lugnare. Snuffar runt och bara njuter av att vara ute.

Vi hade långlina på dem båda, då vi i vår lilla stad inte får ha vovvar lösa där det finns hus.

 

Nu ligger de båda, T håller på att skruva upp en hylla *tacksam* och sovar. Det snarkas och fises i rummet där de ligger och jag lovar... det går INTE att gå in utan gasmask.

Må gott... DET gör jag.

 

REA i en butik nära oss...

Idag har vi fyndat en ny spishäll till Paradiset. Ett företag som börjar på I och slutar på EA, hade REA på MASSOR av typiskt bra att ha saker och där fanns även, till ett bra pris, gasolhällar. Det visade sig att deras hällar även går att tända UTAN el, vilket är himla svårt att få tag i annars. Vi hade tänkt att spis OCH gasolugn, men där gick företaget bet. Vi här himla nöjda ändå... 1500:- i rabatt för en gasolhäll med FEM brännare. I LOVE IT. *hoppar och jublar* Nu blir det mat i Paradiset kommande sommar.

Idag kom Bönan till oss... Hennes flock är ute och roar sig och då kan inte små Bönor vara med. DET gillar vi, för då får vi rå om den lilla bruna Bönan i flera dagar.

Må gott go´vänner... DET gör jag.

Granen är avjulad och bortsläpad

God fortsättning på det nya året...

och ÄNTLIGEN har snön kommit. Idag har den vräkt ner och vi har avjulat granen och Snyggingen fick dra den i snön till uppsamlingsplatsen för uttjänta granar. Lika härligt, lika skönt är det när den försvinner... granen, menar jag.

Idag, som alltid, i alla fall de senaste 18 åren, har vi njutit av 1;a januarifika hos goda vänner. Så är det när man fyller år första dagen på året. Alla samlas och tar en lugn härlig stund i dagenefteranda för att fira födelsedagsmannen P.

GRATTIS

och tack för det fantastiska fikabordet och trevligt sällskap. Vi passade även på att fira de vi missat eller varit dubbelbokade för, så idag var det nästan som julafton när jag kom med min paketpåse.

TantSimone vårdar ömt sonens J.

 

Nu tänkte jag ta en vända med tv-zappen. Hoppas det är någon bra film jag inte sett.

Må gott

Året som gått

Ännu ett år läggs nu bakom oss och ett nytt oanvänt på intågande. Ännu ett år äldre och förhoppningsvis klokare... OM det inte är så att klokheten tar en liten paus (vilket den kan göra ibland) och tokheten sätter in. Något jag hoppas den gör lite oftare detta år. Det är det som fyller livet med skratt.

Året 2011 som gått har jag summerat följande...

JANUARI

En bra månad, med mycket vovveträning och många roliga springturer med Bönan. Snyggingen är en stor och vuxen pojke nu och stilig som få.

FEBRUARI

Sonens stora äventyr (49 dagar) börjar och moderns *peker på mig själv* mardröm börjar. En resa i delar av asien med stormvarningar och jag konstaderade att Bali ligger himla nära Japan. Inte då, sa sonen, när jag sa att han skulle ta skydd då det gick tsunamivågor vid Japans kust.

- Bali och Japan ligger jättelångt ifrån varandra, sa sonen.

- Pytt, svarade jag. Bali ligger bara fem centimeter från Japan, fortsatte jag och visade mellan tummen och pekfingret. Mellan Sverige och Japan är det 30 centimeter. DET är långt det, väste jag fram mellan tänderna och tårarna höll på att svämma över.

Sonen skrattade gott och sa att han älskade mig. Mest för att lugna sin oroliga moder.

Februari var med andra ord en OROLIG månad för mig men ett äventyr för sonen.

MARS

En fin vintermånad och sonens flickvänn J är ofta hemma hos oss och äter, sover och längtar efter A, som ännu inte kommit hem.

Vi har fina träningspass med Snyggingen och längtar som tokar efter globetrottern.

APRIL

Änligen är sonen hemma. Brun och fin och väldigt efterlängtad. Efter några dagar var det på något vis var det som om han aldrig varit borta. En härlig känsla som infann sig och jag kunde äntligen vakna ur min mardröm och njuta av sonens reseberättelser.

MAJ

Sonen fyller 21.

Vi börjar slipa på golvet i Paradisets lilla stuga. Vädret är toppen.

JUNI
T fyller år.
Två fönster är färdigrenoverade och åter på plats i Paradiset. Morfadern och mormodern var med och fixade både det ena och andra och vi tackar innerligt för hjälpen för allt.

JULI

J fyller år.

Mormodern och morfadern är i Paradiset och njuter av lugnet och badvattnet. Snygginen älskar när han får sällskap i böljan den blå.

En fantastisk månad med många härliga skratt och en grill som i stort sett aldrig slocknade. Vitlöksdoften låg som en svag dimma över Paradisets sjö.

AUGUSTI

Morfarn fyller år.

Den nya bryggan blir klar och efterlängtad. Vi återgår till jobben och ledigheten är slut... Eller rättare sagt, nu kan vi vila från Paradisets renoveringar.

SEPTEMBER

Jag fyller år.

Sonen flyttar hemifrån. Något jag känner både sorg och glädje över. Saknar honom varje dag, men är glad över den fina lägenhet de (sonen och hans J) fått tag i. Utsikt över slottet och nästan hela stan.

Snygginen trampade ner i ett rödmyrbo och blev sönderbiten upp till ljumskarna. Sov i två dagar och har en ihärdig klåda.

OKTOBER

En fantastisk månad. Den startade med 20 grader varmt och vindstilla. Något vi passade på att utnyttja och njuta av i Paradiset.

NOVEMBER

Tränar för utställning i "Stora Stockholm". Snyggingen har ponnylindor på bakhasorna för att inte få smuts i såren.

Vi tror och hoppas hans sår ska vara läkta tills den 11 december då utställningen är.

Jag pluggar varje ledig stund med det svåraste jag någonsin gjort. Statistik och programmet SPSS.

DECEMBER

Mormodern fyller år.

Det blev ingen "Stora Stockholms utställning". Snygginen är fortfarande dålig och går på kortison för att inte svullna i bakbenen och klia sig fördärvad.

Jag sände in min uppgift till universitetet och kvällen den 19 december kunde jag äntligen känna lite julkänsla.

Julaftonen var lugn och fridfull. Massor av gott att äta och trevligt sällskap. Hoppas på en liknande nästa år.

Stormen Dagmar ställde till det och vi fick ro ut till Paradiset och spika takpapp. Kallt och blåsigt var det.

Ännu ingen snö.

Nu go´vänner önskar jag Er

Gott Nytt År

... med dessa toner...

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.

GULDBRÖLLOP

Idag firar mina föräldrar guldbröllop och DET ska firas... på hemlig ort med god mat och trevligt och roligt sällskap.

JÄTTEGRATTIS

Själv har jag målat klart listerna i sovrummet, köpt en ny lampa till hallen (som förövrigt inte är klar men förhoppningsvis snart blir det)

Vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra med golvet. Klinker eller parkett. Det lutar åt grå/svart klinker modell STÖRRE. Måste först riva ur den terracottarosaröda klinker som ligger i hallen just nu och ser HEMSK ut. Den var nylagd när vi flyttade in för tre år sedan, med värmeslingor som dog efter första vintern och som KOSTADE skjortan att ha på. Vi beslutade oss för att inte lägga in nya slingor då vi inte saknat dem som dog.

Jag har börjat ligga ett tag och vila på köksgolvet och samtidigt stretcha, detta tycker Snyggingen är toppen. Han kryper tätt intill och somnar... det gör jag med... somnar.

Enda gången han kan ligga bredvid sin matte, då sängen och soffan är förbjudet område för en liten vovve.

Nu go´vänner är det dags för mig att fixa middag.

Må gott... DET gör jag.

Dagmar - stark som attan

Så där ja... Nu har vi varit till Paradiset och fixat det Dagmar ställt till. Eller rättare sagt... vi har fixat det akuta, typ... tjärpappen på taket som låg som en serpentin mot nock. Nu är den nedrullad och fastspikad och till hjälp har vi återanvänt den gamla rivna bryggan som spikades fast över tjärpappen. Detta för att vi inte hade möjlighet att värma limmet som ska ligga under. Alla värmekällor är hemtagna för vintern och även gasolen.

 

Dagmar hade även raserat kajen... JUST där morfarn jobbade och slet i flera dagar i juli, för att bygga upp. Det fixade hon över en natt... Den där Dagmar flyttade sten som jag ALDRIG i min vildaste fantasi trodde en vindpust modell STÖRRE kunde lyfta ur ett hål, kasta iväg någon meter och VÄNDA upp och ned. Det var just vad hon gjort. Det är en sten som jag INTE rubbar. Det säger i och för sig inte så mycket, men det är ingen sten man stoppar i handväskan och lallar runt på stan med. Jag är mäkta imponerad.

I morse kl. 08.00 kom morfarn och vi stryrde mot Paradiset. Himla tur att han blev med då detta hade varit svårt för T och mig att klara själva. Det behövdes lite mer styrka än jag har. Tack himla snälla för hjälpen.

Ser Ni... *pekar på bilden nedanför* Bitar av den gamla bortplockade bryggan ligger på taket. Det är vad jag kallar ÅTERVINNING.

Snyggingen var med och hade en fantastisk dag. Flera timmar och INGET koppel, bara springa runt och vara friiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii... Det var nog första gången han var med till Paradiset och INTE badade och för mig var det första gången jag var där mellan jul och nyår och kunde åka båt över. DET var en konstig känsla. Inte så julig.

Nu go´vänner är det dags för mig att måla bakom golvlisterna, för i morgon är det dags att måla på golvlisterna.

Må gott

Bara vinden avtar

Idag har T gjort i ordning båten... lagt den på båttrailer, satt på motorn, skruvat i bottenpluggen och packat in bensindunk och åror, för så fort vinden avtar åker vi till Paradiset och rättar till det stormen Dagmar fixat så Obra. Det känns himla onödigt, varför kunde det inte få vara en lugn jul utan RÄTTA TILL EFTER DAGMAR, men jag får se det som en ny erfarenhet. Har ALDRIG åkt båt till Paradiset mellan jul och nyår. Antingen har vi gått över isen eller stått på land och kikat över en för tunn is att gå på.

 

Själv har jag spacklat och målat...INTE på mig utan på väggarna i sonens gamla sovrum.  Just nu är min bästa vän "målarfog". Vi kommer himla bra överens och nu ska min nya kompis bara torka, så jag kan måla lite till.

Vi bor i ett hus som är i ständig rörelse. Så fort vi målat beslutar sig huset att förflytta sig lite och vips är de släta väggarna/taken SPRUCKNA. Försöker se det positivt och har sagt till T, att bara huset rör sig MOT *pekar åt höger* centrum är det ok. Ju närmare centrum, ju mer är huset värt.

Så... tillbaka till min kompis, målarfogen... DEN spricker inte lika lätt som spackel, DET gillar jag.

Under tiden jag väntar på torka... ska jag ta en koll i chokladasken. Misstänker att den inte ser ut som när jag lämnade den. Hörde hur det prasslade och T såg attans nöjd ut när han gick förbi.

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.

JÄVLA DAGMAR

I natt stormade Dagmar så in i katten att det skakade i vårt lilla hus. Himla olustigt och jag hade svårt att sova.

När frukosten var avklarad for vi till Paradisets kant för att se om den där Dagmar förstört något... rivit ner något träd eller så...

Träden hade klarat sig, men DEN DÄR JÄVLA DAGMAR hade rivit upp tjärpappen på taket, så den ligger som en serpentin upp mot nock. Detta MÅSTE åtgärdas snabbt, så inte taket blir förstört. Tur i oturen att isen inte ligger tunn, då hade vi varken kunnat gå över eller åka båt över. Så inom de närmsta dagarna ska en båt i sjön och vi åker över för att nubba fast pappen. *suckar ljudligt*

Nu ska jag gå och sura ett litet tag, samtidigt som jag målar lite på en vägg.

Må gott... 

Julafton och Födelsedag

Julaftonen var både god och trevlig... Vi firade mormoderna födelsedag och jul. Skillnaden på födelsedagspaket och julklappar är färgen på snörena. Rosa snören är inte julklapp.

JÄTTEGRATTIS

på

FÖDELSEDAGEN

 

För första gången på länge var det INTE någon vit jul... men det gäller att tänka positivt. Vi hade allt en liiiiiiiiiiiiiiiten ynka vit fläck på gräsmattan. 10 x 20 cm stor... eller liten, beroende på hur man ser det. Idag är den borta, men innan dess hann den bli gul efter Snyggingens toalett. Kom ihåg, den gula snön ska man inte åka pulka i.

Jag har tröttnat på att leta glöggmuggar. Hittar inga som jag gillar och därför har jag börjat använda kaffekoppar. Gustavsbergs Adam tycker jag om, och kaffekopparna är lite för små för att använda till det de är tänkt. De passar ypperligt till glöggen, så där lagom stora. Till nästa vinter ska jag försöka få tag i Eva-kopparna som är röda.

Nu har jag en fundering på det där med skinkan. I år fick jag inte tag i någon liten skinka att koka själv, därför köpte jag en färdigkokt. Den var HIMLA god och saftig... men vem i attan har styckat denna gris. Mamma scan har uppenbarligen haft en liten praktikant de släpp in i styckeriavdelningen, för denna skinka var skuren helt FEL... *fräser* samt att den hade en TJOCK fettrand MITT i skinkan. DET tycker INTE jag är OK.

 

Grisfaten är gamla Göteborgsfat som med åldern blir förstört och brunt i glasyren när det kommer i kontakt med fett från skinkan. Därför använder jag smörpapper mellan fat och skinka.

Notera att mormorn öppnar paktet med ROSA snören... Födelsedagspresent.

Sonen och morfarn lade baslag på loveseaten och där satt de nästan hela kvällen... förutom när vi åt och ... åt igen. *LER*

Nu go´vänner är det dags att gå och äta igen...

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.