Igår hade vi gäster... innerligt roligt...Så många skratt och jag märkte att jag gick och smålog i förmiddags över det vi pratade om igår.
Idag åkte vi till "Huset på höjden" för att fixa uppläggningen av gardinerna jag sydde för några veckor sedan. Under tiden passade Jackson och hans människa på att komma för att ta en promenad i solskenet med T och flickorna.
Liten Bill var kvar med oss i värmen... han är inte den som ställer sig först i kö för att gå ut i snön. Kärleksbomben gillar värme...
Såg när vi skulle åkt hem att inflyttningspresenten sonen och F fått av mina föräldrar vajade i flaggstången... Längden på vimpeln var perfekt. Kanske skulle be schinjörn om en sådan till Paradiset... Vimpel... MED vidhängande flaggstång.
Må gott
Alltid trevligt med gäster!
SvaraRaderaMen - den där vimpeln! Jag vet inte så mycket om vind, men på min bakgård i stan har jag en inklämd flaggstång. Jag var lycklig som en prinsessa i lagom stora skor när jag flyttade in och det fanns en flaggstång. Snabbt som attan införskaffade jag flaggor. En stor en för högtidliga tillfällen, som Mors dag och min födelsedag, och en vimpel för resterande 363. Men, vimpelskrället slår knut på sig själv. Hur kan det gå till. Jag har ofta, från lagom avstånd, studerat hur vimpeln vajar i vinden, fladdrar friskt i byig storm eller hänger slak som... eehhh, men jag ser aldrig när det händer! Jag tror inte att någon knyter knutar när jag inte ser, utan det måste vara vinden. Har Flickornas matte någon idé om hur det kan gå till?
/Flaggstångsägare
Helt klart vinden... har tänkt på det också när jag sett vimlar med knutar längst ut... MEN det finns vimplar som ALDRIG får knut. Undrar om det beror på tyget i den vimpeln är för "glatt" för att fastna i en knut?
SvaraRaderaTål att studera det där.
Må gott