På solstrimman

Idag när jag kom hem på lunchen och satte mig för att äta vid köksbordet var inte flickorna vid mina fötter... Jag åt... och huset var helt tyst... Inte ett spår av några dobermanntanter, så jag gick en sväng i våningen och där... mitt i solstrimman i storarummet låg de. Batgirl hade parkerat sig på den av solen varma marmorskivan framför öppna spisen som förövrigt är plomberad och har eldningsförbud. Där låg hon och hade Savannah bredvid sig. ÄNTLIGEN en solstrimma som värmer. Det kanske finns hopp ändå om sol och varmare tider.

Ingen av flickorna hade lust att gå ut i kylan och göra toalett... De hade ju en strimma att ligga på... och vem har lust att gå ut och kissa i minus tio grader. Jag förstår dem.

Må gott