Häromdagen när T var ute och gick fick han se en bil... en likadan (flera sådana genom åren) hade mina föräldrar när jag var liten. Måste dock tillägga att mina föräldrars bilar alltid var i fint skick... denna PV har sett bättre dagar, men med massor av kärlek, kunskap, tålamod och stor plånbok, kan även denna pärla, en vacker dag bli som ny.
Igår var vi bjudna på lunch till Huset på höjden. Innerligt tack... vill gärna ha receptet på potatisrätten. N åt, skrattade och somnade i sin pappas famn och igår sov fröken middag på rygg. Jorå... ett tag gick det allt.
Julia, är världens lättaste dobermannflicka att ha med sig. Hon scannar först av plasten, sedan lägger hon sig där vi är. Det gäller bara att låta henne i lugn och ro scanna och inte stoppa henne. Dobermann är ju skydd- och vakthund och då måste hon får göra sitt jobb, även om det är T och jag som bestämmer. När vi åt, landade hon under matsalsbordet med bra "tvärslå" att vila hakan på.
Idag är en annan dag och idag har vi fyllt på i kylen.
Må gott
I´ll be back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...