Skam den som ger sig

Idag är ryggen bättre, betydligt mycket bättre, men det är fortfarande himla jättesynd om mig. Så är det.

Jag försöker träna (läs röra på mig) så ofta och mycket jag kan och jag ska villigt erkänna att det är himla bra för ryggen. Behöver dock fortfarande lite hjälp av smärtstillande och värme. 

Träningen jag gör är följande (hittade lite bilder på N som gör just det jag håller på med)...

Jag går... Jisses vad jag går och jag kör "step-up" i trappor, ni vet... upp för ett steg och backa ett steg.

Jag kör armar framåt sträck... för att sedan lyfta dem rakt upp så jag står som ett "spjut". Lite kurvigt spjut skulle man kunna säga.

Jag gör sidvridningar... långsamt. Snabbt gör för ont.

 När det blir bra musik, dansar jag. Slutar oftast i fuldans.

Att ta mig från sittande på golvet med bara benens styrka... kommer jag nog ALRIG klara av igen. Men... jag tränar på det. Nu får jag rulla över på alla fyra för att med hjälp av armarna kravla mig upp. Skam den som ger sig.

Nu fortsätter vi dagen med lite lunch.

Må gott

I´ll be back.