Där lugnet finns

Det händer kanske inte så himla mycket... Inga långa resor eller flärdfulla fester, vi åker mellan hemmet och Paradiset. Jag shoppar loss ibland och när andan faller på färgar jag håret från kopparrött (som jag föddes med) till illrött... Jorå... det är väl det mest spännande här.

Igår packade vi väskorna och åkte till Paradiset... där lugnet finns.

Jag fick en fråga häromdagen om vad det är som gör att jag gillar Paradiset så mycket... och mitt svar var... "lugnet".

Vi hade med oss 11 kg kärlek... DÄR försvann lugnet... vissa stunder i alla fall...

Andra stunder var han väldigt lugn.
Igår var det så lugnt, att när Bill snarkade durrade det i hela sofflocket.

Idag kom morfarn...
Vi har ju en stenkaj att laga och det gör sig inte självt. Då gäller det att plocka in de där 76-åringarna som fortfarande orkar, för isses vad han fixar med stenbumlingarna.
Innerligt tack.

 

 

Vi åt... äm... det gör vi alltid. Vi är väl kanske en väldigt ätande familj.

 

Nu väntar en söndag med tvätt att hänga och en strykhög att ta hand om.

Må gott

En av farmors "finväskor"

Jag är en skomänniska och jag är ALLTID i behov av fler skor. Jag är helt övertygad om att en kvinna inte kan äga för många skor... och att en skogarderob bör (läs ska) finnas i alla hem.

Väskor äger jag inte fler än att jag skulle kunna ha en ny väska om dagen i en veckas tid...men för några år sedan fick jag ärva en fantastisk väska som jag aldrig använt men inte kan låta bli att känna lite på. En av min farmors "finväskor"...fodret fortfarande helt och i chokladbrun moaré. En liten fickspegel hör till väskan... så skulle det vara i alla finare väskor.

Nu hänger väskan för daglig beskådning, på en av skåpdörrarna i matsalen. 

Vid ett annat tillfälle ska jag visa en annan väska jag fick ärva av farmor. Hennes svarta aftonväska... den med svartaste stenkolsbroderier.

 

Nu väntas 11 kg kärlek.

Må gott

Från Klossfestivalen till Paradiset

Igår anlände besök i Paradiset... T:s bror och brorson hade åkt till vår stad för att gå på "Klossfestivalen" på Conventum i Örebro... efter en heldag med legobitar i legohav anlände de Paradiset.

Det blåste si-så-där 13 sekundmeter så vi fick sitta inne och äta, annars hade maten farit av tallrikarna och landat "gud-vet-var". Men vad gjorde det... vi ser sjön från alla fönster så det är som att sitta på en båt.

Även frukosten intogs inomhus... för nu var det tätt mellan skurarna.

 

 

 

Som tidigare sagts... lågt med vatten... och lägre blir det för varje gång vi åker ut.

Lagom till hemfärden sprack det upp och solen gjorde världen ljusare och betydligt varmare.

Nu fortsätter fredagen med mängder av viktigheter.

Må gott

Tar tillvara på det solen ger

Jag har "nördat" in mig på att ta tillvara på solen. Så är det nog när man som vi är beroende av solenergin för att exempelvis kylskåpet ska fungera... eller för att kunna ladda en mobil eller få lyse när det är mörkt.

Så... på ett stort varuhus nära oss var det rea på solcellslampor. Jag slog till på tre stycken och nu står de och laddar i fönstret här hemma och nästa gång vi åker till Paradiset ska de få lysa upp utomhus. Jajamensan... nu kommer jag kunna gå ut och göra toalett även när det är mörkt ute utan att snubbla på diverse stenar och rötter.

TantKarin tar även hon vara på solen och den värme som vi får av den.

Balkongens cementgolv är perfekt för en liten tant att ligga och värma sig på och samtidigt ha koll på ALLT som sker utanför.

Hon har dock missat att OM man ska jaga... måste man smyga. Det gör inte hon. TantKarin försöker prata ihjäl fåglar och annat löst levande där nedanför.

Så var det lite lunch på det här.

Må gott

IDOL-status

Nu har jag haft date med naprapaten Pierre och han hamnade i kategorin "IDOL-status" (undrar om han kan sjunga också?).

Lugnt och metodiskt gick han igenom mitt onda... Det var hela mig det... och nu kan jag gå utan att skrika.

Det var "lite mycket" sa han, så jag ska tillbaka på tisdag nästa vecka och då ska han kolla nacken. Kan ju inte gå och ha ont i nacken i sommar sa Pierre och jag håller med.

Pierre sa också att "det är bra med promenader"... och jag håller med. MEN det är så attans svårt att bara gå ut och gå. Jag har ju glömt hur man gör det utan vovve.

Saknar Snyggingen och Bönan så himla mycket... Våra långa promenader som alltid slutade i en hög på gräsmattan eller på mattan i köket.

Utanför Pierres mottagning stod en bil parkerad... Jag lovar... jag ska ALDRIG mer sucka över hur svårt det är att hitta p-platser för stor bil.

Nu dags för något att äta... Har min 2-dag idag (får besök i morgon) och det är inte bra att gå hungrig.

Må gott

5 - 2... igen

Förra våren... alltså för lite mer än ett år sedan testade jag 5 - 2 metoden... Ni vet... äta vanligt (sunt och inte för mycket socker) i fem dagar och äta 500 - 600 kalorier två dagar, fördelat som Du vill under veckan.

Jag hade mina "2-dagar" måndag och torsdag och så höll jag på i nästan ett år. Inte för att jag ville gå ner i vikt, utan för att jag ville må bättre och det gjorde jag. 

Tyvärr rasade jag i vikt och jag gick ned från storlek 40 till 36... så jag började med 6 - 1. Viktraset fortsatte och på jobbet började man reagera över att jag "var så mager", "äter Du ordentligt". Jag lovar att det gjorde jag. 

Även under mina lågkaloridagar var jag aldrig hungrig. Jag åt frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och lite kvällsmat... allt detta på mellan 500 - 600 kalorier. Jag drack mängder med vatten och tee och jag mådde bra.

Jag fick även sluta med 6 - 1 för jag kunde inte stoppa viktnedgången.

Nu... är jag igång igen. Inte för att gå ner i vikt utan för att jag VILL må bra. Så jag kör 5 - 2 under sommaren... så får det bli.

Två dagar i veckan med mängder av frukt och grönsaker och lite fröknäcke, kokt ägg, keso, skinka i tunna skivor... massor av vatten.

Fem dagar i veckan äter jag som vanligt (jättemycket).

I morgon är det onsdag och jag har en date med Pierre, naprapaten... han som ska göra underverk med/av min rygg. Jorå... jag förväntar mig att på lätta fötter och smidig som en katt trippa ut från hans mottagning efter si så där 40 minuter.  Nu får Pierre leva upp till allt fint jag hört om honom, för annars är det rollatorn jag får ta till och då skojar jag inte. Ser mer och mer ut som en "fällkniv" sucktandes efter en värmedyna att sitta på. 

 

 

Ha en fin fortsatt tisdag...

Må gott

Att ha en märklig böjelse

Vad är det för märklig böjelse jag har när jag MÅSTE titta lite extra på sådant som jag ryser av. Kika en gång till, sätta mig på huk och till råga på allt ta fram kameran och fotografera rysligheterna. 

Jag vill varken ha grodor/paddor, ormar, fästingar och/eller spindlar i min närhet... men jag bara måste kika på dem... nära... nära.

 

Det finns säkert någon bra diagnos på detta...

Må gott

Burit runt förra årets blockefynd

Igår kväll åkte vi till Paradiset och vi lyckades pricka in att gå över sjön mellan skurarna. För isses vad det regnade... och bäst när vi satt där... på soffan och löste korsord fick vi se två fiskare. 

Jamen vad göra... så vi bjöd in dem på kaffe... Robin och Johan... fick sitta och torka i stugvärmen med en kopp kokkaffe i handen och en chokladbit i den andra.

Det blev som i reklamen... "när Ni får oväntat besök".

Senare sprack det upp och vi fick en fin kvällssol... Robin och Johan tackade för sig och fortsatte fisketuren. Undrar just om de fick något napp... en gös eller två.

Vi vaknade till strålande sol och dagens bästa måltid (frukosten) intogs med solglitter i sjön. Det är då jag vill stanna tiden...

T han roar sig med att köra "multitasking"... Ni vet... utnyttja tiden till fler saker... I detta fall sola och borsta tänderna samtidigt.

Så var det det där med förra årets "blocketfynd" som kom vit över sjön och som blev svartmålad. 

Nu har vi burit runt fyndet och ÄNTLIGEN bestämt var det ska stå... Det gäller att hitta den plats där vi kommer sitta bäst... där det blåser minst och där det inte blir så långt att bära ut fikat... för det är viktigt... fikat.

Inte nog med det... en liten "trall" ska skruvas ihop så det har ett jämt underlag att stå på... Lättare att hålla kvar kakorna på assietten då.

Nu är vi hemma... vi lämnade Paradiset innan dagens skörd av regn kom... I stan hällregnar det till och från.

 

Jag önskar Er en fin fortsatt söndag... Själv ska jag börja med middagen.

Må gott

Att ha en egen äggleverantör

Vi har en egen äggleverantör som ibland levererar till vår dörr... På sant...Ägg från hönor som ser ut som jag i håret. Rufsiga och några av dem lika röda på HELA huvudet. Någon dag ska jag åka till "min egen äggleverantör" och gosa med pullorna... jag måste ju liksom titta på damerna som ser till att vi varje morgon kan äta ljuvligt goda ägg... och när vi bakar gör att sockerkakan så gul att det ser ut som om vi haft saffran i smeten.

Det är en lyx vi unnar oss... Ägg från frigående hönor... som får sina reden städade med kärlek.

TantKarin har egen lyx... Hon låter oss bo här i lägenheten och hon sitter med oss vid varje måltid. Hon har hittat en egen stol och hon mjaoar tills vi drar ut den så hon kan "sitta med på ett värdigt vis".

Hon pratar med oss... HÖGT... och upplyser oss om att även hon vill ha godsaker från bordet... Tillåter vi detta? Jajamen... med åldern kommer förmåner som unga kattfröknar INTE har... 

TantKarin spelar i högsta divisionen... 

TantKarin tar den vårdande rollen på fullasta allvar... Det märks nu när jag har ont i ryggen... Ojoj... Jag vaknar varje morgon av att hon lägger sig nära och när jag slår upp mina ögon... har jag hennes gula stirrande rakt in i mina.

Nu fortsätter vi lördagen med viktigheter... typ champagne... Ni vet var jag finns.

Må gott

När det skär som knivar

När man är ledig ska man vara glad... 

Det är inte jag.

Jag går med sorg i mitt hjärta och med JÄVLIGT ont i ryggen. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen.

Jag vet inte längre hur jag ska vara ledig utan en dobermann vid min sida.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det ryggonda.

Jag har försökt att fylla glädje i påse med hjälp av REA;n som pågår. Det gick så där kan jag säga. 

Just nu har jag svårt att ta mig för något vettigt...ovettigt också för den delen. Kan tillägga att det inte är så himla lätt att baka, laga mat, fixa med grejor som behövs fixas med, när det skär som knivar i ryggen och benen domnar.

Så... sammanfattningsvis... är det skit... och jag är inte så vidare glad. Att vara ledig är just nu en plåga. På jobbet hinner jag inte tänka på annat än jobb... allt går i 120 och jag kommer hem helt slut på kvällen och stupar i säng. Nu går allt långsamt... jag tänker för mycket på det som tynger mitt hjärta. 

 

 

Nu dags för en värktablett och ryggläge på golvet med fötterna i luften.

Må gott