Vad är det för märklig böjelse jag har när jag MÅSTE titta lite extra på sådant som jag ryser av. Kika en gång till, sätta mig på huk och till råga på allt ta fram kameran och fotografera rysligheterna.
Jag vill varken ha grodor/paddor, ormar, fästingar och/eller spindlar i min närhet... men jag bara måste kika på dem... nära... nära.
Det finns säkert någon bra diagnos på detta...
Må gott
Usch, bläddrade fort förbi ormen och fästingen, paddor och grodor tycker jag är spännande.
SvaraRaderaTack för dina fina ord om Arvid och hans hundbett! Det börjar läka riktigt bra men han kommer nog att ha ärr i rumpan hela livet, de andra skadorna kommer nog inte att synas sen. Verkar som Arvid klarat det bra ändå, han kan titta på hundar men om de kommer emot honom blir han rädd. Vet inte riktigt hur det känns för hans farmor, vi hör av oss om det behövs. Tack!
Kramar Eva
Hoppas allt blir bra.
Radera*KRAMAR om`na*
Åh fy tusan jag kräks. Du har nog nån diagnos :-D
SvaraRadera*Skrattar högt* JAaaaaaaaaaaaaaa... jag sa ju det.
Radera*KRAMAR om`na*