För varje dag som går...

Idag, på morgonen hade jag träff med Pierre, Ni vet...naprapaten och efter det har jag legat utslagen på soffan och alternerat mellan att spelat wordfeude, läsa bok, sova och fundera på viktigheter. Det är vad jag mäktat med efter dagens mangling.

En av viktigheterna är hund.

För varje dag som går, saknar jag mer och mer en dobermann... Doften... styrkan... vänligheten... ifrågasättandet... glädjen... det vackra.

För varje dag som går, blir Snyggingen och Bönan mer och mer diffusa, som på ett gammalt fotografi. 

För varje dag som går, blir mitt hjärta mer sorgset och tårarna bränner allt oftare bakom ögonlocken.

 

Äsch... går tillbaka till soffläge och bok.

Må gott