Sitter på hela stjärten

Jag har hört att hundar sitter på olika vis beroende på om de är av STOR modell eller liten "kvalisort".

Så här har jag hört... "små hundar sitter generellt på hela stjärten medan stora hundar sitter så att rumpan inte nuddar underlaget".

Det har stämt vad gäller Snyggingen och Bönan. De satt på själva bakhasen och det var ytterst sällan rumpan nuddade underlaget.

Lägger med en bild (som är några år) där det syns vad jag menar... Snyggingens rumpa nuddar inte marken.

Detta har Savannah totalt missat... Vår lilla prinsessa sätter sig ibland på hela rumpan och så kan hon sitta länge. Ibland kan hon till och med somna i detta läge och då kan vi se henne glida ner i någon sovställning jag normalt inte ser tikar ligga i... på rygg med alla tassar i vädret. Något Savannahs väna moder Bönan aldrig skulle nedlåta sig till att göra... Ryggläge... hua...hon låg på mage med framtassarna korsade eller snyggt i "kanelbullekringla".

 

Igår fick vi besök av Maria, hennes man och yngsta dotter... och som alltid blir jag glad i själen och varm i hjärtat när jag träffar dem. Inga samtalsämnen är för pinsamma för att inte tas upp... ibland berör vi inte vissa ämnen då vi ännu inte är mogna att vrida runt dem och det respekteras med full förståelse för vi vet att när ämnet är moget att vridas några varv lyfter vi det. 

Igår vred vi vidden av att släppa väder, olika sorters glass, jobb, döden, livet och dråpligheter vi upplevt. Allt detta i en salig blandning och med full respekt. Tror T är den som är mest återhållsam med pinsamheter. 

 

Nu har jag en torsdag att rodda lite i.
T är till sina föräldrar och beräknas inte komma hem förrän till kvällen.

Må gott

Var är hovmästarsåsen?

Julen blev så där stilla som vi hoppats... Närmaste familjen (på min sida) och en innerligt god vän med barn kom och firade födelsedag och julafton.

Vi åt... allt sådant där som vi brukar äta och sonen smakade för första gången på saffranskakan. Något han sade sig aaaaaaaaaldrig sett på vårt julbord tidigare. Jag lovar... den har funnits på vårt julbord så länge jag kan minnas.

Ett "stort" julmysterium har drabbat oss... I torsdags kom T hem med en julkasse från jobbet och i den fanns diverse godsaker... En av godsakerna var hovmästarsås i en liten fin burk... DEN burken med innehåll är borta... puts väck... gone... försvunnen och går INTE att hitta. Så... hovmästarsås gick inte att finna på vårt julbord i år. Misstänker att vi hittar den lagom till midsommar på ett ypperligt fint ställe och totalt oätbar då den inte stått i kylskåpet. Ungefär som när jag ställt strykjärnet i kylskåpet och osten i verktygslådan... väldigt otippade ställen att till förvaring för de sakerna.

 

 

 

Idag äter T och jag inte i matsalen... Äm... spännande det där vad vi kallar olika rum för... "Matsal" låter nästan lite "stursvulstigt" som sonens farfar skulle sagt... men... på ritningen över "våningen" står det "matsal" och det står även "våning"... Det står även "tambur" för den första hallen och "hall" för den stora hallen... På en av ritningarna står det även "pigkammare" för det lilla rummet innanför köket... det har de ändrat till en annan ritning där det står "rum". Gäller att vara politiskt korrekt. 

Som sagt... idag äter vi i köket, för i matsalen hänger gårdagens servetter och linneduk redan nytvättade på torkställningar.

Nu dags för mig att ta ett race på godisbordet. Gästerna orkade inte äta upp allt igår.

Må gott

Doftgran i bilen

Vi försöker få ordning på julen... och det går ganska bra efter omständigheterna. Visst rinner tårarna ibland och konstigt vore väl annars... men vi försöker tänka framåt och i morgon har vi ett födelsedagskalas och en julafton att fixa till... Det tycker jag är kul.

Idag tog T det där med doftgran i bilen till en högre nivå.

Jag var och klippte mig hos Malin och när han kom för att plocka upp mig, doftade det gran i hela bilen... och han hade lyckas trycka in två meter gran bredvid Bills bur.

Nu står granen i hallen fortfarande i nät och Savannah har "ställt" den med flera djupa skall... Detta gör hon varje gång hon går förbi det intagna trädet som enligt henne är livsfarligt.

Pratade nyss med min mamma och berättade att "på något konstigt vis känner jag mig inte stressad, undrar om jag glömt något". För så är det... Jag lallar runt och tycker jag är i fas... DET är en himla konstig och nästan lite olustig känsla... för så brukar det inte vara runt jul... Undrar om jag glömt något oerhört viktigt... För så kan det vara...

Knäcken och sillen är i alla fall klar... och skinkan ska snart ställas in i ungen... Så ... det blir nog jul i år igen.

Vill passa på att tacka alla Ni fantastiska som sänt julkort.
Jag vill även tacka alla som sänt sms.
Ni värmer alla våra hjärtan.


Må gott

När livet tar en vändning jag inte räknat med

Livet blir inte riktigt alltid som man tänkt och nu har det tagit en vändning som jag inte räknat med. Moder natur har spelat oss ett spratt som gör ont i hela min kropp och skär i min själ... Som gör att mitt hjärta värker och hotar att brista...

Vår lilla Ingela somnade in idag... stilla, mjukt och i min famn. 

Ingen kan belastas för detta... ibland händer det som inte får hända...det gjorde det nu.

Nu sitter även hon på molnet med SnyggÅke och Bönan, hennes mormor och äter makaroner och köttbullar... Hon den finaste dobermannvalp jag över huvud taget sett. Med ögon som djupa brunnar... en mjuk liten buffande nos. Hon som gärna kröp upp i min famn och rullade ihop som en liten "kanelbulle".

I söndags fick hon springa med sin mamma Savannah vid Paradisets strand... och jag kunde se att hon skrattade och var lycklig...

 

 

 

Innerligt tack till alla fantastiska veterinärer...
Innerligt tack till alla vänner som ringt, sms;at och kramat om...
Innerligt tack till alla som inte känner mig/oss men ändå brytt sig...

Må gott.

Fröken Snygg och Sugen ska löpa linan ut

I morse var det strålande sol och vi beslöt oss för att åka till Paradisets strand och stå på bryggan och kika ut mot ön... Vi lämnade strålande sol från en klarblå himmel och möttes av tjock dimma och inte katten såg vi ön heller. Fast det kändes mjukt i hjärtat att veta att djupt inbäddad i den täta fuktiga dimman ligger Paradiset och väntar på att till våren bli öppnat igen.

Savannah som är i höglöp sprang med spårlina (15 meter)... vill ju inte riskera att fröken "Snygg och sugen" ska försvinna och roa sig med någon lika sugen vovvepojke. Så...spårlina på och fröken fick löpa linan ut...för så är det... Löptik ska löpa.

 

Ca 1000 meter rakt ut ligger Paradiset... 

Någon friskis hade hackat upp en isvak. Skulle för mitt liv INTE hoppa i den frivilligt... aldrig. Kan inte se tjusningen med att kliva i iskallt vatten... Jag som duschar hett och länge.

 

 

Nu har lugnet infunnit sig och julmusiken spelar i bakgrunden... T är och tvättar min bil för isses vad smutsig den blev på grusvägarna idag.

Har planer på att fixa något gott till fikat... Igår försökte jag mig på det där som visas på reklamen med Nutella och pepparkakor... Jag är barnsligt förtjust i Nutella och jag älskar pepparkakor...så jag gick "ål in" och bredde ett mjukt lager med Nutella på pepparkakorna och slängde mig i fåtöljen för att njuta... GUD-VAD-ÄCKLIGT... jamen va... Två saker som är fantastiskt goda var för sig... blev ihop vidrigt... SÅ... det blir det inte till kvällsfika.

Må gott

Går sakta och hör långsamt.

Jag är inte den som går hem från jobbet innan arbetstidens slut. Snarare tvärt-om...det brukar bli lite för mycket tid på jobbet... men igår gick det inte att vara kvar efter lunchen. 

Har gått med migrän i flera dagar och igår var det som hela huvudet höll på att gå sönder och illamåendet for runt i strupen... så... vid lunch åkte jag hem och kröp under en filt.

Hoppades... trodde... att det skulle gå över tills idag, men icke... Huvudet är ömt och rör jag mig för fort har jag "hela havet stormar" i hela mig.

Så idag... går jag sakta och hör långsamt.

Tänker dock inte låta migränen ta över mitt liv... ska sy en gardinvåd till matsalen. Fick för en tid sedan fyra meter grå råsiden av min moster och det passar jättebra till de grå linnegardinerna vi har där. Men först ska jag vila lite... måste det.

Må gott

Det där med julgran och hundvalp

Idag blev det lutfisk och lunchgäster... Så himla härligt att få tända ljus och skratta med människor jag älskar... De kom hungriga och jag misstänker att då åkte riktigt mätta av både det ena och andra.

 

Även om både Bill och Savannah låg vid våra fötter, pratade vi mycket om Snyggingen och Bönan. Hur det var första julen med en liten dobermannpojke som tyckte vi var fantastiska som tog in ett helt träd till honom så han skulle slippa gå ut i kylan och göra toalett. Han tyckte nog vi var konstiga som även pyntade hans toalett. Jorå... kan tillägga att han blev förvånad när han blev bannad över att ha visat tendenser till att huka sig vid den klädda granen... för lyfta på benet var det inte tal om för en liten fyra-månaders-dobermannpojke. Det lät vänta på sig till långt in på våren...

Nu väntar lite godis att bli inspekterat och troligen uppätet.

Må gott

Vi pratar om livets viktigheter och barnuppfostran.

Idag sken solen när jag var hem på lunchen... Det kändes som om jag vunnit lite njutning när jag gick med Savannah i parken och jag kunde inte låta bli att gå och småprata med vår bruna Prinsessa. Å vet Ni... jag är nästan övertygad om att hon pratar med mig ibland.

Idag hade vi ett samtal om livets viktigheter och barnuppfostran... jorå... Savannahs ögonbryn poppade upp och ner och jag kunde riktigt se hur hon tänkte för att formulera ett moget och övervägt svar. Svaret yttrade sig mest i en vänlig buff med nosen mot min svarta kappa... som numera är "nos-buff-fläckad" av Prinsessans svar. Jorå...nu vet jag precis vad hon tycker om livets viktigheter och barnuppfostran.

Annars är väl inte Savannah den som lägger sig i det där med inredning och val av skor och underkläder... så när det gäller att pynta till jul och sådant... DET får jag ha för mig själv. Är tacksam för det.

Årets julgrupp blev förresten djupt purpurfärgade- och rosa orkidéer... Hade tänkt amaryllisar... med de blommar över så rackarns fort och de som känner mig vet hur svag jag är för orkidéer. 

Nu har vi en tisdagskväll att göra... även det är viktigheter.

Må gott

Något visst med lördagar

Jag älskar lördagar... att starta dagen långsamt och med dagens bästa måltid samtidigt som det på radion är "ring så spelar vi"... och sedan vi flyttade tillbaka till stan... dagsfärskt bröd från bageriet runt hörnet. 

I morgon är det söndag och det är inte riktigt som lördag även om den är långsam och ledig. Det är ändå något visst med lördagar.

Även det där med ägg, är det något visst med. Färska från Katja och kokta så gula är smetig och en liten klick kaviar. Jorå... viktigt det här.

Savannah har gått in i någon form av löpningens "svårmodighet"... Hon går runt och drar djupa suckar och om hon hade haft lugg... skulle hon tittat på oss under den.

Hon är kelen men det är på hennes villkor... Det går inte att göra som med Bönan... krypa ner och lägga sig under samma filt... Nåväj... då går vår lilla Prinsessa och lägger sig med en djup suck på hallmattan. Inte ens maten passar just nu... Då förstår Ni hur illa det är...

 

Nu fortsätter vi lördagen med lussekatter och glögg.

Må gott

Äntligen en förklaring på SurTants beteende

Savannah har varit jättekonstig den senaste veckan...

Hon som älskar alla har blivit en riktig surtant... på sant... Hon har till och med fått för sig att det är ok att skälla på andra hundar och jag har fått plocka ner henne och till och med sagt till henne att lägga sig när hon "fulat" mot andra. DET är tufft mot denna lilla "följare" som älskar alla.

Hon har senaste dagarna inte haft någon matlust och mest sovit... och flera nätter i rad har hon väckt oss (läs T då jag sovit som klubbad) för att göra toalett mitt i natten.

JAMEN-NU-VET-JAG-VAD-DET-ÄR... Vår lilla Prinsessa har börjat löpa. Såg det i morse och vips... på bumsen förstod jag vad hon hållit på med de senaste veckorna.

Så... nu har vi rullat undan mattan i hallen och lagt dit en tvättbar matta och vi har större förståelse för hennes surighet... T mumlade något om att hon är rätt lik mig... DET kommer han få äta upp.

Annars är det mest som vanligt i december... Jag jular...och julmusiken är ett måste...Jag äter på tok för mycket choklad och funderar vilt på att spetsa glöggen med whisky, så som min morfar lärde mig var det bästa glöggen.

Glöggen vi själva satt efter urgammalt recept, är inte klar än så det får nog bli den spetsade varianten om det ska bli något i helgen.

   

Vad gäller det där med att tiden läker alla sår... Det stämmer inte... Såren och ärren finns... de blir lite diffusa för att rivas upp med smärta och sorg... 

Vi pratar fortfarande om Snyggingen och Bönan som om de finns i vår närhet... Våra första dobermann... de som höll på att ta knäcken på oss då de var superdominanta individer... men vänliga...

Nu har vi Bönans barn, Savannah liggande i samma bädd som sin mamma och Bönans barnbarn flyttar snart hit... De är våra nya fyrbenta vänner... och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket ömhet för en ny hund...men det gör jag... och idag när Savannah trasslade sig upp med överkroppen i mitt knä... böjde ner huvudet och lutade det mot mitt bröst, höll mitt hjärta på att svämma över... 

Nu fortsätter kvällen i ensamhet... eller ensam och ensam... Jag har TantKarin och Savannah hemma... T är på julbord och jag misstänker att det kan bli sent ikväll...

Själv ska jag koppla upp Prinsessan Savannah för en toalettvända... sedan blir det nog någon film att tokglo på.

Må gott