Jag tänder ett ljus

 

 

 

 

Idag har det gått långsamt... oerhört långsamt... och det måste det få göra ibland. Nästan 12 minusgrader var det på förmiddagen och strålande sol. Det var meningen att vi skulle ta en lång vända med Bönan, men jag kroknade av kylan och T gick ensam med Tanten i långkoppel. Själv lallade jag runt i morgonrock och fårskinnstofflor, håret kammat med elvispens degkrokar och fuldansade till julmusik. Så kan man tillbringa en förmiddag annandagjul... och det gjorde jag.

Nu har jag dock fått på mig annat än morgonrocken och tofflorna, men i ärlighetens namn vet jag inte om det är så mycket bättre. Får rycka upp mig i morgon när T;s bror med familj kommer till stan och på söndag när vi är bortbjudna. Då kan man (läs jag) inte gå runt i vare sig morgonrock eller muminoutfiten. Nähä det går INTE. Vad håret anbelangar är det inget att göra något åt... det lever sitt eget liv och har alltid gjort. Bara att resignera. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ugnen står vår annandagsjulmiddag och det är inte julmat. Lasagne står på menyn och då är det en riktigt geggig med MASSOR av ost.

 

Nu ska jag tända ljuset som står i ljusstaken jag fick av Katja... Innerligt tack.

Ljuset tänder jag för alla dem som inte finns med oss, för dem jag saknar, för dem jag älskar, för dem som betyder något och... för fred på jorden.

 

Må gott