I morse vaknade jag av ett sms...
En hälsning från ön...isen är 30 cm tjock... och där... i min telefon ser jag två fantastiska bilder på Paradiset... Innerligt tack för meddelandet.
Vi ringde Jacksons människa och frågade om han ville bli med och gå över isen och låta en yster Jackson springa av sig lite energi tillsammans med flickorna...Det ville han...
Så vi möttes vid 12 och 30 minuter senare stod vi vid stranden och började gå den där kilometern ut över isen.
Mitt hjärta var fullt av lycka att ÄNTLIGEN få sätta mina fötter på ön. Första gången i går.
Paradiset stod kvar och nivån på vattnet verkar ha återhämtat sig. Nu får vi se hur mycket isen river kajen när islossningen är.
Fika är ett måste...
Aningen vemodigt att gå tillbaka till fastland... men det är liksom inte riktigt dags än... om kanske en månad läggs båten i... När isen är borta och vindarna inte är kalla och jag inte behöver "termosbyxor och dunjacka" när jag sitter på trappen och ser fiskgjusen landa.
Nu är vi hemma... mätta och flickorna ligger i sina bäddar och sover djupt.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...