Har en namne

 

 

 

Nu är påskriset intaget men inte pyntat. För någon vecka sedan blåste jag ur ljusgröna, turkosa och chokladbruna ägg, sådan jag köpt av Katja. Äggen är inte färgade av människa utan är sådana av naturen... Fantastiskt vackra och ljuvligt goda.

Katja har många olika hönor och en är pullorna är min namne. Jag är mäkta stolt. Hon är en ilsken liten hungrig rackare med mamelucker och illröd kam. Jorå, likheten är slående mellan oss. Skillnaden ligger i mameluckerna. Hon har snygga fjädermamelucker och jag har muminoutfit. Den röda kalufsen, ilskan och matgladheten är detsamma hos oss båda. Min namne gillar inte att värpa, men hon vill ruva och gulla med kycklingarna. En riktigt duktig mamma säger Katja. När någon går in i hönsgården, då morrar min namne och gör sig så stor hon kan. En pulla värdig sitt namn.

 

 

 

Just nu... skärtorsdagsledig och lite sömnig. T, jobbar idag så jag gick upp när han åkte. Kanske kan få något gjort innan han slutar och påskhelgen träder in. Kanske hinner pimpa riset med mina urblåsta ägg och några pärlhönefjädrar. Ta en lång promenad med Snyggingen och Bönan, svepa några drag med dammvippan och lägga in sillen.

 

Nu go´vänner tar vi tag i skärtorsdagen. Har lagt upp pappersinslaget godis i den gul- röd-orangea skålen om det skulle dyka upp några käringar... trimmat kvasten... packat katten och står startklar.

 

Må gott

 

 

 

 

Att inte förstå mitt eget bästa

 

 

Nu... idag... kroknade jag till och hotade med att göra en polisanmälan.

Idag ringde min mobil och när jag svarade hörde jag...

 

 

- Hej mitt namn är S-någontingskitcoolt, jag undrar om det är Britt jag pratar med?

- Jaaaaa?

- Så bra, fortsätter S-någontingskitcoolt. Jag har ett erbjudande till Dig från mySafetey AB.

- Skämtar Du?

- Vaddå skämtar, hur menar Du?

- Ja, jag har NIXAT min telefon och ändå ringer Ni. Jag har bett er tidigare när Ni ringt att plocka bort mig från Er lista men det gör Ni inte.

- Jamen jag ska inte sälja något, fortsätter hon.

- Nähä... svarar jag nu lite förvirrat... är det gratis det Du har att erbjuda?

- Det är för Ditt eget bästa, säger nu den coola. Du vet väl att Ditt personnummer är en offentlig handling.

- Ja... det vet jag... (Jisses har juh undervisat i detta i 16 år, men det säger jag inte) och jag är inte intresserad... - Ringer Du eller Ditt företag hit en gång till så gör jag en polisanmälan, för jag anser detta är skrämseltaktik och att Ni terroriserar mig, fräser jag nu.

- Ja, gör en polisanmälan Du, näbbar den coola... -TROR Du polisen bryr sig? fortsätter hon. -Vi vill Ditt eget bästa och det borde Du förstå.

Nu blev jag skitarg... - Du tar med omedelbar verkan bort mig från Er lista och Ni ringer inte hit igen.

- Ok... men Du måste förstå att Ditt personnummer är offentligt och vi vill Ditt eget bästa, det måste Du förstå... Nu lät hon inte snäll längre, den där S-någontingskitcoolt, och jag lovar att coolhetsfaktorn var totalt borta.

Själv var jag ganska upprörd och fräste - Jag skiter i vad Du vill att jag ska förstå... detta är skrämseltaktik och Du stör mig på jobbet.

 

Här bröt jag telefonsamtalet. Moget! inte det minsta... men jag är oerhört trött på dessa telefonförsäljare som ringer även om min telefon är Nixad.

 

 



 

 

Nu... dags att lugna ner mig och ge mig i kast med kvällsmaten.

Må gott

Att oroa sig för slutet av månaden

Ibland förstår jag inte hur världen är funtad. Orättvisorna avlöser varandra, ondskan trycker upp sitt fula tryne och människor lever fattigt i vårt så kallade välfärdsland.

När jag levde ensam med min son, var slutet på varje månad en pina... Räkningarna skulle betalas och när det var gjort hade jag ibland minus 300 kronor i kassan... Innerligt tack till mina föräldrar som stöttade mig både fysiskt och ekonomiskt... och innerligt tack till moster som satte guldkant på tillvaron.

Vissa månader fick jag välja om jag skulle köpa tamponger eller toapapper... jag valde det sistnämnda för det hade jag mest nytta av. Sydde mensskydd av gamla frottéhanddukar... det fick duga för det var det jag hade råd med.

Ensamstående mammor, som har barnen i stort sett på heltid... drar tunga lass... Jaja... jag vet att även pappor gör så... men i dag... har orättvisans tryne visat sig från ett håll jag inte trodde... Man håller god min... för vem vill vara PANK i vår "rika" land. Fast... detta har vi juh röstat oss till så uppenbarligen tycker svenska folket att det är OK att ensamstående mammor går på knäna och måste ha dubbla jobb för att klara hyran... SAMTIDIGT som de är ensamma om att fostra barn... Jojo... välfärdslandet Sverige... Det gäller att ha en bra inkomst för att få spela i den ligan och vi har väl alla en årslön på banken?

Idag oroar jag mig inte för slutet av månaden... men jag vet andra som gör det... och det gör mig innerligt ledsen och arg. Ska klura på det där. Kanske skulle vräka mig in i det politiska hönshuset och riva runt lite... fast... enligt moster (hon med guldkanten) har släkten för många lik i garderoben... och... dem vill vi ju inte få framplockade... typ... fortkörningar, hembränningsapparater och tjuvjakt. Jorå... ibland sätter släktforskningens fynd stopp för framtidens potentiella politiska karriär. Fast... vem vill ha ett litet yrväder, arg, hungrig och rödhårig stadsminister... som till råga på allt är kvinna, har lik i garderoben och är dobermannägare... Lite för mycket för att orka ta in för svenska folket. ELLER?

  

Nu go´vänner är det tv-soffan som gäller.

Må gott... jag har lite att klura på.

Nixad mobil

 

 

I ärlighetens namn är det fel i systemet... jojo så är det. Jag har NIXAT min mobil och det innebär att det inte ska ringa några företag som försöker prångla på mig diverse prylar jag inte visste jag behövde. MEN... denna vecka och så sent som för en timme sedan ringde det igen... och denna gång var det "Sabina" som ville sälja en prenumeration på en tidning.

För fjärde gången denna vecka frågade jag om vederbörande försäljare (tidigare var det Aurora, Stefano och Florens) om han/hon skämtade med mig... då jag "nixat" telefonen. Fick höra av Aurora, Stefano, Florens och Sabina att de skulle stryka mig från listan... äm... varför "nixa" om jag ändå måste upplysa ALLA FÖRSÄLJARE att jag är nixad. Får de inte några listor på detta. Fungerar inte NIXET?

En annan fundering... har alla telefonförsäljare coola namn från födseln eller byter de när de börjar ringa runt och störa folk på jobbet, kvällen och HELGEN?

Ytterligare en fundering... Varför har vi telefonförsäljare, de är som envisa och ovälkomna myggor en sommarkväll... Om jag vill ha något... ringer jag antingen själv, går till butiken eller beställer över nätet. Hur svårt kan det vara?

 

 

Idag har vi tröttat ut Snyggingen och Bönan till max.

På morgonen fick de ett redigt fyspass... för att efter det ta en femkilometers koppelpromenad med mycket lydnad och "gå fint"... Tog en vända med att spåra sork också... Efter det duschades vovvarna på garageuppfarten... fick mat och ligger nu i rena bäddar och drar långa timmerstockar.

Bönan har tratt, då hon gärna slickar på operationssåret. Pälsen har ännu inte vuxit ut så såret är oskyddat...så tratt eller kroppstrumpan får hon allt ha ett tag till när vi inte kan passa henne.

Tratten... om blickar kunde döda... jorå... så är det allt. Kroppstrumpan... då kan hon plötsligt inte gå eller lyda. Hon blir som en stenstod. Märkligt det där.

 

I morgon ska jag fira Mari... Hon är värd att firas, men hon är svår att köpa något till... Hon har liksom allt. Just nu är Mari och jag i olika faser i livet. Hon lever småbarnsmammeliv med kläder som är snoriga på axeln och lämna fyraåring på dagis... Jag har sug i farmortarmen och njuter av att i år blir min son ett år äldre än jag... Han fyller 24 i maj och jag blir alltid 23. Fiffigt med kvinnlig matematik säger T.

Så... i morgon ska Mari få paket. Hon gillar paket.

 

Nu go´vänner fortsätter söndagen med att stryka och hänga upp nytvättade matrumsgardiner. Morgondagens matlådor står och svalnar på diskbänken och T har spänt nya torkvindan.

 

Må gott

 

 

 

 

Stavar som en kratta... vid googleöversättning

 

 

Lördaglunch hos föräldrarna. Slottsstek och till efterrätt äppelpaj... Himmelskt gott. Innerligt tack för god mat och trevligt sällskap.

 

 

 

Har på senare tid märkt att jag har många besökare från andra länder och det är jätteroligt. Tyvärr verkar min räknare på antalet besökare vara ur led, då jag häromdagen hade över 50 kommentarer från läsare från andra länder men räknaren visade att jag endast hade haft 27 besökare den dagen. Kanske ska ta bort ränkaren...

 

Har i kommentarerna (engelskspråkiga) läst att jag  har en fin blogg, och det tackar jag för... men det är några som säger till mig att jag måste köra en rättstavningskontroll innan jag publicerar... Äm... här blir det ett litet problem. Jag skriver på svenska... och kommer även göra det i fortsättningen och är det så att Ni gör en översättning till annat språk, kan det bli felstavningar och/eller grammatiska vurpor. Detta kan jag inte påverka och jag ber Er att bortse från detta. Tycker dock det är innerligt roligt att så många hittat hit.

 

Jag lägger inte ut alla kommentarer efter granskningen... detta för att flera av dem innehåller väldigt mycket reklam för både det ena och det andra. Lite reklam får ändå slinka med... ibland.

 

 

 

Nu go`vänner... fortsätter vi lördagen.

Må gott

Blommor i min smak

 

 

 

Fredag och en härlig helg väntar. Vovvarna blir just nu fysiskt uttröttade av T och jag diskar... Jorå... det kostar på att starta maskineriet.

Idag kom den efterlängtade solen och jag har inte haft näsan utanför dörren. Det ska bli bättring på det. Det måste bli bättring på det.

 

 

 

I morse när jag gick och plockade lite hemma innan jag åkte till jobbet, såg jag att passionsblomman förärar oss med en blomma och MASSOR av knopp.

Den... passionsblomman alltså, lever lite på nåder hemma hos oss. Den har varit tjurig sedan i höstas och den kräver massor av vatten. Det sistnämnda är jag urbota dålig på. Tacka vet jag kaktusar, pelargonier och orkidéer. Det är blommor i min smak. Inte så mycket vatten och de överlever en glömska. Japp... det är blommor i min smak. 

 

Nu är min fundering... HUUUUUUUUUUUUUUUUUR katten ska jag komma ihåg att vattna passionsblomman, nu när den behöver min kärlek mer än någonsin? Får klura på det.

Nu go´vänner tar vi fredag...

Må gott

Att ha en förstående granne

 

 

 

Idag fick jag ett mms från vår granne P. Jag inser mer och mer att hon förstår mig preciiiiiiiiiiiiis. Inget snack om saken...

 

Det var en avfotograferad sida ur en Nalle Puh bok.

 

 

 

ÄTA BÖR MAN...

 

"-När du vaknar på morgonen, Puh, sa Nasse

slutligen, vad är det första du säger till dig själv?

 

- Undrar vad vi får till frukost? sa Puh.

Vad säger du, Nasse?

 

- Jag säger: Jag undrar vad det ska hända

för spännande idag? sa Nasse.

 

Puh nickade tankfullt.

 

- Det är samma sak, sa han."

 

A.A. MILNE

 

 

 

Jorå... så är det allt...

Jag kan komma på mig själv att fråga när någon berättar att de varit ute och rest... - Hur var maten? Eller när någon berättar att de varit på bröllop eller annan stor fest... - Vad åt Ni? På jobbet säger de att det har med åldern att göra... Pytt... jag har alltid tyckt mat varit en höjdpunkt på dagen och så kommer det förbli.

Första portionen är för att stilla hungern och inte döda.

Andra portionen är för att bli lite mätt.

Tredje portionen är för njutning.

 

Föddes rödhårig, arg och hungrig.

 

 

 

Nu är det dags att inta soffläge.

Må gott

Större än Dollar

 

 

 

Många gånger när vi får besök, kan jag se att de, besökarna alltså, inte är riktigt bekväma med två dobermann som håller koll på läget. Det händer också att besökarna erkänner att de är hundrädda för "stora hundar". Jag förstår det och jag gör allt jag kan för att besöket hos oss ska bli lugnt och att våra vovvar är bra ambassadörer för rasen...

När vi var och hämtade Snyggingen hos uppfödaren, hade hon en stor hane hemma... En helkuperad import från Italien vid namn "Dollar". Jag kommer ihåg hur respektingivande han var och när han gick bakom mig, svankade jag instinktivt med ryggen för att han inte skulle nudda mig... för jisses vad stor han var. Idag, snart sju år senare har jag en STÖRRE hane än Dollar...SnyggÅke är större... högre, bredare och tyngre... Jag förstår om det känns läskigt att komma hem till oss.

 

Idag fick jag ett sms från Kicki och hennes yngsta som ville komma förbi. De kom... och jag lovar, de låg mer på golvet hos vovvarna än satt på stolarna. Liten M, 7 år var inte det minsta rädd för varken Snyggingen eller Bönan. Hon kelade, pysslade, matade, fostrade och fick ovillkorlig kärlek tillbaka. Även TantKarin var med på ett hörn. Det värmer mitt hjärta.

 



 

 

 

Nu väntar en strykhög på att bli struken och jag lovar... den stryker sig inte själv.

Må gott

Att stalka till Åbytorp

 

 

 

Vår TantKarin har just fyllt 11 år och det är fortfarande hon som är högst i rang i vårt hem. Så är det... Ingen och det vidhåller jag INGEN bråkar med en Tant i sina bästa dar. Idag hittade hon en öppen kista full med rena hundfiltar och hundhanddukar. T var ute och duschade vovvarna och kistan lämnade han öppen efter att ha hämtat hundhanddukarna. TantKarin låg länge där och jag hade inte hjärta att lyfta ur henne. Där låg hon ett bra tag innan något annat ställe lockade mer.

 

 

 

 

Jag har en god vän vid namn Maria J. Det var hon och jag som samtidigt tampades med varsin C-uppsats i specialpedagogik. Med Maria J är det aldrig tråkigt... ALDRIG! Och igår kväll ringde hon och förgyllde vår annars rätt sömniga fredagkväll.

Hon berättade att hon köpt en bok som påverkade henne till den vida grad att hon gått och blivit stalker. Jojo... i boken är det en äldre kvinna... typ tant som bestämmer sig för att "person nummer två jag möter ska jag ta rygg på och se vart jag hamnar" och tanten hamnar i många olika städer och det händer massor runt henne. Äm... det är nu det börjar för min vän Maria J.

 

Igår när hon var på Willis och handlade hände det något i hennes ibland snurriga tankegångar... När hon packat in sina varor i bilen, som förövrigt är en grön V70, fick hon något drömmande i tankegången... "jag gör som tanten" sade hon högt för sig själv... "Andra bilen som kör förbi... kör jag efter".

Jorå... så gjorde min vän Maria J... andra bilen som kom var en liten Toyota av modell jätteliten... den hakade hon på... För tänk om det tar henne långt som attan.

"Hur tänkte Du nu"? frågade jag... "Du står på Willys parkering en fredageftermiddag och vad får Dig att tro att i den lilla Toyotan ska föra Dig ut i världen. Om det ändå hade varit NK eller något annat  än Willys".

"Jamen man vet aldrig" svarade min vän Maria J, och det har hon ju rätt i.

"Vart hamnade Du då... ska vi hämta Dig i Danmark eller så"? fortsatte jag.

"Nä, nä, jag kom till Åbytorp (som är en liten by straxt utanför Örebro) och då insåg jag att om föraren i Toyotan kollar bakåt så ser han eller hon en grön V70 med ett blont yrväder som förare som förföljer honom eller henne sedan flera mil tillbaka" svarade Maria... "och det är ju inte bra om jag blir tagen på gårdsplanen för stalking" fortsatte hon och fnittrade.

"Vad gjorde Du då"? vrålade jag nu av skratt.

"Jamen jag åkte hem, P hade inte fått någon middag än och här var jag ute och stalkade till Åbytorp. Om jag ändå fått komma till Stockholm eller Göteborg hade det varit roligare." kvittrade hon glatt.

 

Idag är hon hemma och har inte gått av gårdsplanen. Jag lovar... det är inte tråkigt med min vän Maria J.

 

Må gott

 

 

 

 

 

En bra väntan

 

 

 

Igår hade vi ynnesten att få hänga tavlor hos sonen och F. Jamen va... att de ringer till oss och vill ha hjälp med sådant... det är stort. Så... det var vi... och hängde tavlor.

 

Nu idag... efter en kväll när både T och jag gått här och pratat baklänges, inte hittat ord och känt oss aningen förvirrade... har vi börjat humma om att "i morgon är det fredag"... Det är en härlig känsla. Fredagskänslan... fredagsfika på jobbet... fredagslugnt när eleverna åkt hem och det bara är några i personalen kvar... samlar ihop det sista och sjunker ner i den röda soffan och tar ett fnittrigt fredagsavslut innan hemgång. Jorå... torsdagkväll innan fredag är som nästan fredag fast i väntan. Det är en bra väntan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Snyggingen och Bönan har det fint. De är som ett gammalt gift par. En stunden kärlek för att andra stunden smågnabbas eller fräsa runt och ha kul...

Just nu ligger de tätt omslingrade och snarkar högt. Vet inte vem som har högst decibel. Det brukar i alla fall vara Snyggingen som viker från den gemensamma platsen för att lägga sig lite manligt solo. Då blänger Bönan missnöjt.

 

 

 

Nu go´vänner är det tid för tv-soffan.

Må gott