När tillvaron är full av "duttar"

 

 

 

Utan glasögon är jag blind... eller... inte blind-blind utan suddigt blind. Jag har inte synskärpa någonstans... varken på nära håll eller långt bort... Utan glasögon är allt ett suddigt blurr och jag kan inte läsa eller se vem jag möter på gatan.

Jag fick mina första glasögon i tidiga tonår... och jag gillade inte tyngden på näsan. Provade linser och det gick si-så-där... Idag kan jag över huvudtaget inte ha linser... Så fort jag sätter in dem... börjar migränen ladda... och jag har "hela-havet-stormar".

Då farfar var optiker (som enligt honom, ALLTID ska ha slips i jobbet) kunde jag byta glasögon väldigt ofta utan att jag blev ruinerad. Det gjorde ändå inte att jag kunde förlika mig med tyngden på näsan... men roligare blev det.

Sedan åtta år tillbaka är jag jättenöjd med alla glasögon jag haft/har... MEN... jag tycker ändå det är jobbigt med tyngden på näsan...även om glasögonen är superlätta.  

Till råga på allt... upptäckte vi förra veckan att jag inte tål plasten i "sadlarna"... Jisses vad det sved... Så... jag ner till "min" optiker som inte längre är farfar, som bytte dem, sadlarna alltså, till silikonsadlar och vips... försvann det onda svidet på näsryggen.

 

 

 

När det gäller att fotografera, måste jag lära mig göra det UTAN att kladda ner glasögongen... Det är banne mig omöjligt att fotografera utan att det blir en "duttfläck" på HÖGER glasöga... T, kan över huvud taget inte hitta skärpa när han fotograferar... ÄVEN om han har glasögon på. Eller... jo... inte när ha fotograferar med systemkameran, när han ska kika i "det lilla hålet"... Där är han borta och bara viftar runt med kameran... Han fixar det bättre med digitalkameran med display att kika på/i.

 

 

 

Nu... dags att gå och göra rent glasögonen. Min tillvara är full av "duttar.

Må gott