Diffus och svart-vit

Jag lever... min kropp värker av trötthet... mitt huvud är inte riktigt med i matchen och jag känner mig aningen diffus, svart-vit och tung i själen... men det går över... jag lovar.

Det har varit aningen mycket denna vecka. 

I tisdags var det uppstart på en 15 veckors webbaserad utbildning med tre irl-träffar varav den första i veckan.

I onsdags klockade jag på sekunden en föreläsning jag skulle hålla i torsdags för 150 personer.

I torsdags var det dags för mig att se om "klockningen" höll... Det gjorde den.

I går (fredag) var det besök på jobbet med utfrågning och rundvandring.

När jag kom hem igår var jag tooooooootalt klappslut och låg i fåtöljen och halvsov. Höll liksom inte för mer.

Annars... TantKarin har märkt att anspänningen hos mig har varit rätt hög och hon har inte vikt från min sida när jag är hemma.

När jag duschar och fixar makeupen... ligger hon på golvet i badrummet och när jag äter sitter hon på stolen bredvid... och när jag ligger i fåtöljen eller gått och lagt mig för kvällen... intar hon sin plats vid min sida. Hon vårdar mig ömt och med total kontroll... Annars är hon T;s katt... men inte när jag behöver hennes omvårdnad... då kan hon släppa honom för att pyssla om mig.

 

 

Så... nu fortsätter den aningen diffusa och svart-vita tillvaron... förhoppningsvis börjar färgen återkomma till kvällen.

Må gott