När inte ens bilradion kan överrösta...

Fredag... ännu en arbetsvecka har "swuchat" förbi och jag har som vanligt inte hunnit med och fattat hur snabbt veckan går. Har fortsatt och småfräst lite under hela veckan för att inte chocka familjen. Kan juh inte låta dem ha allt för lugnt. *Ler skitgulligt*

Som tex i tisdags... satte mig i bilen och rullade ut från uppfarten. Rattade bilen rätt och började köra... Det lät som om jag körde ett skrikande tåg... Givetvis ringde jag till T (som om detta vore hans fel) och beklagade mig. Han slutar en timme tidigare för att fixa detta. STENKROSS kallas det. HATAR STENKROSS... inte nog med att det lägger sig i bromsen (eller var det nu var) och låter så in i attan att inte ens bilradion kan överrösta. Försökte med den varianten också. Den där förhatliga stenkrossen de formligen VRÄKER ut, skär sönder cykeldäck och vovvetrampdynor.

Häromdagen fick jag plocka ur en lång stenskärva ur Snygginens tass och nu vill han helst gå i kanten där krossen INTE finns.

Upptäckte även i veckan, att vi inte är riktigt klara med julen än. Sista amaryllisen blommar för fullt och på något vis känns det lite juligt. Byter den snart mot något annat, samtidigt som tavlan med guldram, får annan ram. Ärvde tavalan efter farmor och på något vis har den känts "fel". Satte mig ner och analyserade det hela och kom fram till att ramen har fel färg. GULD ska det definitivt inte vara, men jag vet inte riktigt vilken färg.

Idag tog Snyggingen och jag en promenad och både han och jag skulle behövt dubbat på fötterna. Jisses vad halt det var. Vi uppförde oss som Bambi på hal is och den sträckan som normalt tar runt timmen att gå, halkade vi runt på i två timmar.

Nu ligger han... Snyggingen, mätt och nöjd, sovandes i sin bädd i hallen.

Dags för mig att börja med maten... Mat är gott.

Ha en fantastisk fredag.

Argaste dagen

Jag har helt GALET trött, och vad det beror på VET I KATTEN... Har hört fler på jobbet som säger samma sak... onormalt trötta.

Har suttit och "snurrat runt" bland bloggarna och blir nästan lite avundsjuk på all energi människor i vårt avlånga land har. Här sitter jag och ser MASSOR som behövs göras och som jag inte tar mig för att göra... Kanske behöver ett litet vitaminpiller eller två för att få en kick och komma igång med alla måsten.

Att äta apelsin och ta långa promenader hjälper INTE. Av apelsinen får jag ont i magen och efter en lång promenad vill jag ta en liten sovlur.

I helgen hade jag en sådan där ARGASTE dag och fräste bara runt. Det spelade ingen roll vad T gjorde eller INTE gjorde, så fräste jag.

I lördags kväll var jag godissugen och jag har sagt åt T att INTE visa mig att han har godis, något han alltid har och i lördags frågade jag honom om han hade... GODIS...

- näe... inte nu, vill Du ha?

- SJÄLVKLAR, fräste jag.

- Vill Du att jag ska åka och fixa lite, svarade han.

JÖSSES..."Vill Du att jag ska åka" HUR kan man tänka så... DET ÄR UPPENBART, att jag vill. Förstår han inte det...

- Om Du vill, svarade jag lite försiktigare än fräsningen tidigare, varpå T åkte och fixade en STOR påse med smågodis.

Äm... tror Ni jag var nöjd?

När jag öppnade påsen fanns INGET GOTT GODIS... och han hade inte köpt någon choklad. *suckar ljudligt* Vågade inte säga detta (just då) till världens bästa T... men idag berättade jag om missnöjet med godiset... Han skrattade... för idag var det INTE min värsta dag... idag var det en rätt vanlig men trött dag.

Nu go´vänner är det dags för mig att plugga ett tag... Har en C-uppsats att ta tag i.

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.

Börjat "putsa silversked"

Idag har jag, vad vi i vår familj kallar "pustat silversked". Det innebär att, jag tagit mig an saker som legat länge och som inte blivit gjora. Tråktiga saker som är lättare än att starta något STORT och svårt.

Just nu gör jag allt för att slippa starta mitt skrivande på C-uppsatsen och det är typiskt mig. När jag väl kommer igång, är det HIMLA roligt, men "tomma ark" är det värsta jag vet och detta med att våndas är en fas jag måste igenom... det ska värka fram... *pustar* Det hör liksom till.

Idag har T, skruvat upp fästen bakom sängen och jag har sytt en kanal i lapptäcket som ska hängas upp. Har ett vitt lapptäcke på 225 x 225 cm och varje lapp är ca 8 x 8 cm och i olika vita nyanser. Detta lapptäcke sydde jag för MASSOR av år sedan och det har legat i en kista i 22 år. *funderar på hur det går ihop, när jag bara är 23 år*  Nu ska det upp i vårt sovrum. Vi har inga gardiner där då vi har takfönster och ljudet är så hårt, så jag hoppas på ett mjukare ljud med hjälp av lite tyg.

Har även gått en 5,5 km lång/kort promenad med Snyggingen. Jag i "termosbyxor", för jag HATAR att frysa, T i nya kängor, då de gamla läckte som ett durkslag och Snyggingen i lååååånglina, för han älskar att springa, men får INTE springa lös i "Sommarroskogen" som är ett litet kulturreservat. Det sitter skyltar som påvisar att vovvar INTE får springa lösa, någon som himla många vovverastare missat att läsa... eller så kanske det är så att vi i vår stadsdel har HIMLA många analfabeter. *koppelpolis som tycker det är skitjobbigt att möta okopplade vovvar och KORKADE vovverastare*

Vi avslutade skogsturen med en runda på golfbanan... INTE en golfare i sikte. Trist, Snyggingen som  ÄLSKAR att jaga bollar. *flinar*

Han tog sats... Snyggingen alltså... Laddade... och "houston we have touchdown". Han gled ner för den lilla slänten och samtidigt grymtade han som en liten gris av njutning. Synd att man måste ha täcke för MATTE FRYSER.

Det var i å för sig inte så himla kallt ute, men enligt min "app"... kändes det som -7 grader, och jag lovar... DET KÄNDES MER.

ÅKÄJ... fart igen... och...

... ännu en gång... touchdown.

Misstänker att det inte finns någon återvändo nu. Jag har tagit mig an stryktvätten, hängt upp lapptäcket *nöjd som en mätt katt*. Maten står på spisen och bordet är dukat. När vi ätit MÅSTE jag sätta mig ett tag och fixa en struktur för var jag ska lägga in alla bra saker jag ska skriva.

Må gott... i morgon fortsätter jag att "putsa silversked".

Kulörta kulor i grenen

Tjoho *Snurrar in som en virvelvind typ Dagmars lillasyster*

Idag, efter jobbet, tog jag Snyggingen på en promenad. Det blåste som GRISAR ute och jag frös in i märgen. Valde därför att snurra runt på skogsstigarna i en liten skog nära oss. Snyggingen misstyckte inte. Det fanns MASSOR av "Dagmarfällda" träd att hoppa över, snuffa på, "dobermanndutta" med nosen på OCH inte minst KISSA på. Med andra ord... två nöjda promenerare.

När vi var mitt i den lilla skogen, möttes Snyggingen och jag av PIFFING. Någon har pyntat och piffat till den kala skogen med kulörta kulor... I GRENEN... *skrattar*

 

Snyggingen kunde inte begripa varför han INTE fick leka med dem... De är runda OCH ute... det måste juh innnebära att det är HANS... eller hur.

Den blå kulan... DEN var svår att motstå... Misstänker Snyggingen ville plundra skogen på julpiffingen.

 

Nu go´vänner är det dags för mig att duka bordet...

Må gott... Det gör jag.

I startgroparna

Jag klarade uppgiften i SPSS... ÄNTLIGEN är det klart. *pustar ut* Det var banne mig det svårast jag någonsin gjort, OCH JAG KLARADE DET... *hoppar och jublar och snurrar ett varv på stolen*

Nu är det bara resten kvar... och det är C-uppsatsen.  När jag för massor av år sedan var färdig med min C-uppsats i kommunikationsvetenskap, sa jag att jag "aldrig kommer skriva en till"... Nu är jag där, i startgroparna att skriva en C-uppsats till. Jag håller på att läsa in mig på ämnet och teoretiska ramverktyg. Jag vänder och vrider på ord, för att få till ett "vattentätt" syfte och jag tycker det är himla roligt. *nöjd*



Familjen  och mina vänner, hittar mig antingen på jobbet eller hemma i arbetsrummet. Jag ska försöka vara lite social, men det KAN bli SVÅRT... Alla som gjort något sådant som jag håller på med nu, vet vad jag menar. Det är inte meningen att "glömma" världen utanför, det är en fas jag måste genom och när den är klar... kommer jag ut som en ny människa i den sociala världen igen... En ny och förhoppninsvis både klokare (övertygad om att det går), snyggare (förhoppninsvis), mer social (går det?), vänligare (troligen inte) och fantastiskare (omöjligt) människa kommer uppenbara sig efter den 12 juni. *Riktig stöddgroda nu*

Må gott... DET gör jag.



Bo-Buster Ek

TantSimones yngsta lilla (snart 7 kg) son, Bo-Buster Ek, har har varit ute och "roat" sig. Hans matte Mia har sänt över några bilder för att visa eländet. (Fick lov att lägga ut dem på bloggen)

Bo-Buster Ek, bor på landet och han är kung i sina trakter. Bo-Buster Ek är en STOR röd kille, med en hårman värd att bli avundsjuk på.

En morgon kom han genom kattluckan och var SVART och geggig och luktade AVLOPP. Mia som är en rådig kvinna, sa till Bosse att "stå still lilla hjärtat så jag får fotografera" innan hon stoppade honom i badbaljan.

Himla bra, för då fick även jag ta dela av Bo-Buster, modell skitig, TantSimones avkomma.

Foto, Mia Ek

Lite ivrig var nog Mia, med tanke på suddigheten i skitbilderna. Å jag kan inte föreställa mig STANKEN.

Foto, Mia Ek

En sväng i duschen och Bo-Buster blev som ny. Åter är hans päls röd och grann... *puffar på mina egna röda lockar*

Det tar några timmar för pälsen att torka och jag undrar var det vad som lockade Kungen av Katter att sänka sig så lågt som att plumsa ner i SKIT.



Foto, Mia Ek

Bo-Busters väna moder Simone skulle AAAAAAAAAAALDRIG kliva ner i något fyllt med vatten.  Hon vägrar bli blöt i håret. Fast... man vet aldrig. Hon är juh inte någon utekisse och vem vet vad som kan locka i naturen.

Må gott

Det gör jag...

Fiskar på list

Ibland tar det lite tid att få saker färdiga och när det gäller att få upp mina Anita Nylund - Janssons frestelsefiskar från JIE Gantofta Helsingborg, har det tagit ca två år. Har fyra stycken, *stolt och skrytig ägare* tre blå och en röd. Tyvärr är väggen inte längre än att det går att få upp tre firrar, så en av dem får bli med till Paradiset i vår och pryda någon vägg där.

Anledningen till att de inte kommit upp förrän nu, är den att vi inte vetat hur vi ska sätta upp dem. Hade tänkt att fixa tallrikskrokar, men hittade inga som var så djupa att jag vågade hänga firrarn i dem och i veckan hittade vi en tavellist som fungerade för mina fynd, så nu åkte de upp. *himla nöjd*

Idag har vi varit till Paradisets kant och låtit Snyggingen och Bönan får springa av sig lite. Så himla härligt att se dem rusa runt och njuta av att vara koppelfria.

Paradiset ser ut att ha klarat sig bättre från stormen Emil än hans föregångare den där Dagmar. Takpappen ligger kvar och tur är väl det då isen ligger tunn vid  strandkanterna. Vill inte gå som en isbrytare för att ta mig dit ut igen. Nu väntar jag på våren och att sjösätta båten för sommaren.

Ja, ja... jag vet att vovvarna INTE ska ha täcke på sig när de busar runt... Men de kan inte fastan i dessa, då de sitter med kardborrband och idag var det minus flera grader och bitande råkallt ute så täckena fick sitta kvar. Curlingmatte juh.

Själv gick jag (som sonen sa när han var liten) i "termosbyxor", ullstrumpor och duntäckjacka och jag frös INTE. *himla nöjd*

Så där...Nu är det dags för mig att göra någon nytta i detta hem... Kolla om det finns någon bra "trettondagsfilm" eller så... T bjöd på fantastisk middag så godistarmen suger inte än.

Vovvarna ligger i sina bäddar, mätta och nöjda och sover. Tanterna gör det de är bra på... vilar för att orka sova.

Må gott... DET gör jag.

Vandrande reklam

Var det bättre förr... Äm... *klurar lite*... OM man vill ha snö, då var det bättre för ett år sedan. *Pekar på bilden nedan* Himla mycket snö var det OCH SKITKALLT. Jag fick gå mitt i kläderna för att inte frysa, jag levde i mina långkallingar och hade vantar på mig om jag så bara skulle gå ut med soporna.

 

Idag... ett år senare, har vi varit på en lång promenad med Snyggingen och Bönan. Känns som om jag går runt som en vandrande reklampelare för Hurtas vintertäcken. Rått och kallt var det och jag lovar, även om det bara var en minusgrad ute, så kröp det in i märgen.

 

Det märks att Snyggingen och Bönan inte är unghundar längre. De har inte samma "idiotrus", utan tar det lite lugnare. Snuffar runt och bara njuter av att vara ute.

Vi hade långlina på dem båda, då vi i vår lilla stad inte får ha vovvar lösa där det finns hus.

 

Nu ligger de båda, T håller på att skruva upp en hylla *tacksam* och sovar. Det snarkas och fises i rummet där de ligger och jag lovar... det går INTE att gå in utan gasmask.

Må gott... DET gör jag.

 

REA i en butik nära oss...

Idag har vi fyndat en ny spishäll till Paradiset. Ett företag som börjar på I och slutar på EA, hade REA på MASSOR av typiskt bra att ha saker och där fanns även, till ett bra pris, gasolhällar. Det visade sig att deras hällar även går att tända UTAN el, vilket är himla svårt att få tag i annars. Vi hade tänkt att spis OCH gasolugn, men där gick företaget bet. Vi här himla nöjda ändå... 1500:- i rabatt för en gasolhäll med FEM brännare. I LOVE IT. *hoppar och jublar* Nu blir det mat i Paradiset kommande sommar.

Idag kom Bönan till oss... Hennes flock är ute och roar sig och då kan inte små Bönor vara med. DET gillar vi, för då får vi rå om den lilla bruna Bönan i flera dagar.

Må gott go´vänner... DET gör jag.

Granen är avjulad och bortsläpad

God fortsättning på det nya året...

och ÄNTLIGEN har snön kommit. Idag har den vräkt ner och vi har avjulat granen och Snyggingen fick dra den i snön till uppsamlingsplatsen för uttjänta granar. Lika härligt, lika skönt är det när den försvinner... granen, menar jag.

Idag, som alltid, i alla fall de senaste 18 åren, har vi njutit av 1;a januarifika hos goda vänner. Så är det när man fyller år första dagen på året. Alla samlas och tar en lugn härlig stund i dagenefteranda för att fira födelsedagsmannen P.

GRATTIS

och tack för det fantastiska fikabordet och trevligt sällskap. Vi passade även på att fira de vi missat eller varit dubbelbokade för, så idag var det nästan som julafton när jag kom med min paketpåse.

TantSimone vårdar ömt sonens J.

 

Nu tänkte jag ta en vända med tv-zappen. Hoppas det är någon bra film jag inte sett.

Må gott