När det är svårt att besöka dass

 

 

I Paradiset idag gick det nästan inte att gå på toa. Vi har ett utedass och utanför har ett strävsamt tärnpar fått en liten bäbis och de är INTE glada när vi har trängande behov eller behöver gå till boden där vi har virke... De försvarar sin lilla dunboll med livet och jag lovar... Du står inte rak när de kommer och då spelar det ingen roll om Du är vänlig i sinnet... för det är INTE tärnan och jag förstår dem. Två människor och en dobermann... runt deras lilla avkomma... då lägger man sig inte och vilar.

 

 

 

 

28 grader varmt hade vi som mest idag... och det blåste småspik. Jojo... när det är så varmt gör det inget att det rör sig i luften. Bönan har mest legat i skuggan och vilat, men när T klev i vattnet... ställde hon sig på land och ylade, bara så som Bönan kan. Det är då hon vill duscha och himlars den som INTE skvätter på liten duschsugen Böna. Att bada är inte att tänka på. Snyggingen älskade att kliva runt i vattnet runt Paradiset... Han njöt av varje lite skvalp, men Bönan...inte en chans att hon kliver ner i det blöta... nehejdå.

Nu står fläktarna och snurrar för fullt här hemma och jag hoppas vi får någorlunda svalt till vi ska sova.

 

Må gott i värmen... DET gör jag.

Det krävs logistik

 

 

Idag fick vi ut ännu ett lass med virke till Paradiset. Nu kunde vi bygga klart "köksstapeln" där kylskåpet ska stå.

Det krävs mycket logistik när man har ett hus på en liten ö, där det inte går någon bro eller färja över. Det är inte bara att lasta bilen och åka dit, utan här ska det fraktas med skottkärra genom skogen... ut på bryggan... ner i båten... över sjön... upp på nästa brygga och bäras i land. Jojo... planering på hög nivå... och har vi glömt något så har vi... eller om det blåser för mycket kan vi inte alltid frakta det vi tänkt.

 

 

Idag grillade vi revbensspjäll... eller rättare sagt fuskgrillade. Vi hade köpt färdiga att bara värma på och pensla marinad över... JISSES vad gott det var tillsammans med hemmagjord potatissallad på färskpotatis. Ni vet... när man (läs jag) äter så mycket att det inte går att hålla sig vaken efter maten.

Idag hann vi även grundmåla klart "köksstapeln" och måla första strykningen invändigt, sedan kom mullret... vi såg himlen bli svartare och svartare och vi kunde höra regnet på håll. Då packade vi ihop och åkte hem. Vi hade inte tänkt stanna över natten, men vi åkte lite tidigare än planerat. Så... nu får vi äta fruktsallad hemma.

Dags att kolla vad som visas på tv ikväll.

Må gott

Att stoppa in magen i byxorna

 

 

 

Igår hade vi ännu en jobbdag i Paradiset, fast denna gång lade vi oss i varsin solstol och vilade ett tag också. Det blåste småspik, men vi frös inte... solen sken som genom ett dis och vi kunde känna hur det brände i skinnet. Idag är jag aningen... äm... brun... konstigt att det SVIDER i det bruna. T, bara skakar på huvudet åt min logik. Fläckvis är jag jättebrun... fräknar kallas det visst för.

 

 

 

 

 

 

Häromdagen sa min mamma till pappa att "Nu är Din mage så stor så nu får Du stoppa in den i byxorna". Han begrep INGENTING... Aningen mjuk i hullet bara... ju.

MEN... han förstår att leva med en rödhårig kvinna och gjorde som hon sade... Här bröt moderskapet ihop... fullständigt och efter det behöver han inte stoppa in magen i byxorna. Äm... ett klokt val... men långa ben fick han, jisses. Något för catwalken, hör av Er så förmedlar jag modellen. Vi kan kalla honom vecka 27:s badpojke.

 

 



 

Annars fortlöper bygget av köksdel i Paradiset. Igår fick även jag hålla i hammaren. T, stod ute och sågade och jag snickrade upp det han sågat till. Jag fick även äran att grundmåla härligheten.

 

 

Bönan jobbade HELA dagen. Hon hade stenkoll på vad vi gjorde och var vi på olika ställen lade hon sig mitt i mellan och inväntade förflyttning. Det här himla jobbigt att vara dobermanntant i Paradiset.

Nu go´vänner fortsätter vi med första vardagen på semestern. Väderleken är fantastisk och den är synd att missa.

 

 

Må som GODIS... jättegott.

 

 

 

 

Jobbdag i Paradiset.

 

 

 

Idag, första dagen på T:s semester, har vi varit i Paradiset... Vi har haft mina föräldrar med och som alltid, händer det MYCKET så fort de sätter foten på ön.

Det byggs, planteras, flyttas sten, äts, skrattas, målas, löses korsord, solas, lagas kaj... och... och... och... innerligt tack för all hjälp.

 

Det där vädret har varit fantastiskt... disigt och blåsigt men ingen har frusit. 25 varma härliga grader och Bönan har inte orkat springa runt utan legat där vi varit.

 



 

 

Nu är vi hemkomna och ska ta en korv med bröd.

Må gott

Glad / Nostalgisk / Sänkt - på en och samma gång

 

 

Igår fick jag ett samtal som gjorde mig jätteglad. Har länge gått och funderat vart Bönans valpar tagit vägen och hur det går för dem. Nu vet jag hur det är för en av dem... liten prinsessa Amber som är sin moder upp i dagen... förutom att prinsessan har svansen kvar. Hon bor inte så långt från oss... ca åtta mil och förhoppningsvis kommer jag få se den lilla skönheten.

 

Nu sitter jag och gräver ner mig i nostalgiträsket... Var ute och snurrade på olika bloggar... inredningsbloggar och livsstilsbloggar... och jag blev i ärlighetens namn lite... äm... nedtryckt... låg... ledsen... självkänslan gick i botten med ett brak. Jag vet hur vi människor fungerar... vi tittar på 20 bloggar och vår korkade hjärna lägger ihop alla till EN blogg... Jisses vad mycket hon/han hinner med och HIMLARS vad fint de har hemma... och vad SNYGG han/hon är och vilket fantastiskt liv han/hon lever.

Så har inte jag... jag har ibland stökigt och dammråttor. Vårt badrum är ett vidrigt rum som när Du går in i det känns det som att kliva in i en aprikos plastpåse med hål i... En gång i månaden är min mage svullen och jag skulle kunna riva ett hus för en chokladbit modell 1 kilo och jag har en fulvecka som inte är att leka med... När jag vaknar på morgonen ser det ut som om jag kammat mig med elvispens degkrokar och det smakar groda i munnen... Ingen nyponros där inte... och jag drar inte storlek 34 längre... inte en chans och vi minglar inte runt på diverse krogar och restauranger. Så... inte mycket till flärd här inte. Just nu lever jag i min muminoutfit och så kommer det nog bli hela sommaren.

Så jag stängde ner de där chicka bloggarna där alla är så himla snygga och banne mig har en uppsjö med kläder och började kika på bilder på Snyggingen... han som var det vackraste av vackra, som pratade konstant och hade ovillkorligt mycket kärlek... Han... saknad så innerligt saknad...

Inser vad himla mycket vi hann med att göra... Fostra från valpstadiet, träna tillsammans med uppfödaren, utställningar, långa promenader och många turer till Paradiset.

 

  

 

 

Äsch... ska ta tag i livet nu... tänka lösningsfokuserat och positivt. Funderar på en ljusgrå muminoutfit idag och vänta på att T ska sluta jobbet och gå på fyra veckors behövlig semester... Jorå... så får det bli. Vänta bara... kanske visar dagens mumin någon dag vad det lider.

 

Må gott

 

 

 

 

En dröm om gardiner med rul på golvet

 

 

Idag har Bönan och jag tagit "innedag". Bönan ligger i sin bur bredvid mig i arbetsrummet och hon andas tungt och orkar inte hålla ögonen öppna. Själv sitter jag och syr på våra "färgglada" gardiner.

Kunde se framför mig hur det skulle se ut... långa fina vita linnegardiner i storarummet... Sådan där gardiner som är för långa och som slutar i en fin stökig "rul" i golvet... DET kommer inte fungera. Där kommer TantKarin boa in sig och gardinen kommer bli en ett kattbo full i kattludd. Så, när gardinerna är färdigsydda ska jag tvätta dem, tyget krymper 5%, och lägga upp dem så de precis går över golvet. Så får det bli. Min dröm om gardiner med rul på golvet får fortsätta att bli en dröm och tyget som just nu skulle bli TantKarins nya bo, det klipper jag bort och får bli kuddöverdrag.

 

 

 

Nu go´vänner är det uppehåll i regnandet och jag ska ta en femkilometersvända med trött Böna.

Må gott

Bönan kan simma

 

 

 

Igår hann vi med en hel del...

Vi hann med vår femkilometersrunda och på mitten stannade vi hos Maria för att dricka vatten. Det var tur det för igår var det varmt att gå över gärdet. Tack snälla för pratstunden och vattnet.

Vi hann med att åka till veterinären och vaccinera Bönan.

När vi kom in till veterinären och stod i kön, var den en stilig STOR Ridgebackpojke med alla kroppsdelar kvar som slet sig ur sitt halsband och började fria till vår URTJUSIGA Böna. Jag var inte glad... Har man en hund, oavsett ras ska man ha ett halsband som hunden INTE kan ta sig ur. Det kan bli förödande konsekvenser.  

Det blev lite turbulent innan mannen fick på halsbandet på sin stilige pojke och många med mindre hundar tog förskrämt upp dem i sina famnar. Bönan behöll lugnet och lade sig ner och ville INTE titta på friaren. Han var inte hennes melodi, även om han var stor, grann och hade alla kroppsdelar kvar.

Vi hann med att åka en sväng till Paradiset när T slutat sitt jobb. Det blev inte så lång tid där ute för åskan mullrade och kom närmare och närmare. Rätt mysigt om vi skulle haft tid att vara där några timmar, men DET hade vi INTE. 

 

 

 

Bönan och jag gick runt och kikade på "planteringarna" som min mamma fixat i Paradiset. Eller... jag kikade på det som planterats (och som överlevt) och Bönan snuffade runt och kollade domänerna.

Potatisen är från mina föräldrars kompost. När de gräver ur komposten hemma, tar det med härligheterna till Paradiset för utfyllnad.

Förra sommaren när Bönan var dräktig, grävde hon i komposten som vi spred ut och åt upp gammal sättpotatis. En potatis missade hon uppenbarligen för nu har vi potatisblast. Måste vara en sen sort, för den blommar inte än. Det är nog första gången det växer potatis på friland i Paradiset. Min farfar brukade ha hinkar som han planterade i... men aldrig på friland. "Det går inte" sa farfar... men det gör det visst det.

 

 

 

Vi kollade panelen mot väster som ska bytas i sommar. Den är inte bytt sedan huset byggdes i början på 1900 - talet och panelen är så torr att det inte går att måla utan att den smular sönder. 

 

 

T mätte lite... och ritade... för det ska byggas. Han är noga, den där T.

Bönan hann med det hon älskar mest av allt, förutom att äta... SOLA... Hon är en SolBöna av stora mått och hon kan nästan inte få nog. Hon ligger i solen tills hon håller på att koka, vinglar till skuggan och ligger där ett litet tag... går och dricker vatten och vinglar tillbaka till solen. Hennes "näbb" börjar bli lite solblekt och pälsen doftar dobermann, så som bara en dobermann kan dofta och hon är varm i hela kroppen. Det är livet på en pinne för en liten Böna som är född i Ukraina och inte tycker om att bli kall om rumpan.

 

 

Bönan visade även igår att hon KAN SIMMA. Dock inte någon snygg variant typ Ester Williams, utan mer...uppåtsimmande och plaskande... men hon kan... japp det kan hon.

Bönan missbedömde var på bryggan hon stod och plums, så låg hon i vattnet. DET var inte kul för en Böna som inte vill bli blöt i håret om det inte är från frivillig dusch. Hon tog sig runt till grundare vatten och vipps stod hon på land och blängde på T och mig som om det var vårt fel. Ingen glad Böna då inte. Fast... hon är inte långsint vår lilla tjej, närå... hon började snart vifta på den lilla kotten hon har till svans och gick med lätta men blöta steg mot bilen.

 

Nu go´vänner har vi en torsdag att reda lite i.

Må gott

Jobbar på "gunget"

 

 

Väderleken håller på att "spricka upp" och jag har planer på att väcka Bönan för en femkilometersrunda... Idag är vi nog busiga och går motsols. Det gäller att liva upp det hela.

 

I morse lallade Bönan in i utställningsburen, som förövrigt alltid står uppställd som ett "litet" bo i arbetsrummet... och där har hon legat och snozzzzat hela förmiddagen. Dags att röra på mjukheterna nu och bränna lite fett. Jorå... ska ner några kilo innan sommaren är slut... både jag och Bönan. Bönan har väl mest hängande tuttar... misstänker att det inte går att göra något åt utan plastikingrepp... och det gör vi INTE... så där går nog inte att gå ner något utan mer "trimma till det". Hos mig däremot finns det lite att ta på... jajamänsan... Gunget ska bort och idag sätter jag denna låt i öronen och sedan går vi i takt med musiken... Jag lovar... det känns efter någon kilometer. Aningen tjatigt med samma låt i öronen... men det är takten jag vill åt.

 

 

 

Så... dags att dra ut Bönan ur drömmarnas värld och bränna fett.

Må gott

Humöret håller på att tryta

 

 

 

Nu får den gärna komma... den där sommaren. Nu får värmen och den klarblå himlen infinna sig för nu har jag tröttnat på den här SKITEN... Känns som höst i hela väderleken. Jag brukar tänka positivt och lösningsfokuserat... men nu håller även det på att tryta. Jag behöver värme... i massor... Jag behöver få vakna med solen i ansiktet och fågelkvitter i trädgården... Nu är det grått... JÄTTEGRÅTT... och fåglarna sitter och "burrar" under någon regnvåt buske och vägrar kvittra. Det enda positiva med detta är jag vi slipper vattna i trädgården... MEN DET GÖR JAG GÄRNA... vattnar alltså.

 

 

 

Just nu skulle jag vilja sitta i Paradiset och moffa solvarma tomater med mozzarella, färsk basilika, flingsalt, olivolja och någon god lufttorkad skinka... Jojo... det vore något det...  men... i dagsläget är det inte ens trevligt att sitta i det regntunga och äta kall mat. Noväj. Nu är det varma grytor som gäller för att inte jag ska frysa ihjäl och som vanligt i min egotrippade värld... så... drabbar detta BARA MIG. Eller!

 

 

Så... Jag tar och piggar upp mig med lite färg... Ska tona håret i någon röd nyans... Är ju orange/röd... typ välputsad kopparbunke med drag av Pippi Långstrump sedan födseln... med det kan bli lite rödare... eller som det brukar FÖR JÄTTERÖTT... Fast vad jag inte för att pigga upp mig...

 

 

Må gott