Bönan kan simma

 

 

 

Igår hann vi med en hel del...

Vi hann med vår femkilometersrunda och på mitten stannade vi hos Maria för att dricka vatten. Det var tur det för igår var det varmt att gå över gärdet. Tack snälla för pratstunden och vattnet.

Vi hann med att åka till veterinären och vaccinera Bönan.

När vi kom in till veterinären och stod i kön, var den en stilig STOR Ridgebackpojke med alla kroppsdelar kvar som slet sig ur sitt halsband och började fria till vår URTJUSIGA Böna. Jag var inte glad... Har man en hund, oavsett ras ska man ha ett halsband som hunden INTE kan ta sig ur. Det kan bli förödande konsekvenser.  

Det blev lite turbulent innan mannen fick på halsbandet på sin stilige pojke och många med mindre hundar tog förskrämt upp dem i sina famnar. Bönan behöll lugnet och lade sig ner och ville INTE titta på friaren. Han var inte hennes melodi, även om han var stor, grann och hade alla kroppsdelar kvar.

Vi hann med att åka en sväng till Paradiset när T slutat sitt jobb. Det blev inte så lång tid där ute för åskan mullrade och kom närmare och närmare. Rätt mysigt om vi skulle haft tid att vara där några timmar, men DET hade vi INTE. 

 

 

 

Bönan och jag gick runt och kikade på "planteringarna" som min mamma fixat i Paradiset. Eller... jag kikade på det som planterats (och som överlevt) och Bönan snuffade runt och kollade domänerna.

Potatisen är från mina föräldrars kompost. När de gräver ur komposten hemma, tar det med härligheterna till Paradiset för utfyllnad.

Förra sommaren när Bönan var dräktig, grävde hon i komposten som vi spred ut och åt upp gammal sättpotatis. En potatis missade hon uppenbarligen för nu har vi potatisblast. Måste vara en sen sort, för den blommar inte än. Det är nog första gången det växer potatis på friland i Paradiset. Min farfar brukade ha hinkar som han planterade i... men aldrig på friland. "Det går inte" sa farfar... men det gör det visst det.

 

 

 

Vi kollade panelen mot väster som ska bytas i sommar. Den är inte bytt sedan huset byggdes i början på 1900 - talet och panelen är så torr att det inte går att måla utan att den smular sönder. 

 

 

T mätte lite... och ritade... för det ska byggas. Han är noga, den där T.

Bönan hann med det hon älskar mest av allt, förutom att äta... SOLA... Hon är en SolBöna av stora mått och hon kan nästan inte få nog. Hon ligger i solen tills hon håller på att koka, vinglar till skuggan och ligger där ett litet tag... går och dricker vatten och vinglar tillbaka till solen. Hennes "näbb" börjar bli lite solblekt och pälsen doftar dobermann, så som bara en dobermann kan dofta och hon är varm i hela kroppen. Det är livet på en pinne för en liten Böna som är född i Ukraina och inte tycker om att bli kall om rumpan.

 

 

Bönan visade även igår att hon KAN SIMMA. Dock inte någon snygg variant typ Ester Williams, utan mer...uppåtsimmande och plaskande... men hon kan... japp det kan hon.

Bönan missbedömde var på bryggan hon stod och plums, så låg hon i vattnet. DET var inte kul för en Böna som inte vill bli blöt i håret om det inte är från frivillig dusch. Hon tog sig runt till grundare vatten och vipps stod hon på land och blängde på T och mig som om det var vårt fel. Ingen glad Böna då inte. Fast... hon är inte långsint vår lilla tjej, närå... hon började snart vifta på den lilla kotten hon har till svans och gick med lätta men blöta steg mot bilen.

 

Nu go´vänner har vi en torsdag att reda lite i.

Må gott