Anklagad för fusk

.

Idag fortsätter min lek med kameran och olika bildbehandlingsprogram, ALLT för att slippa plugga. Måste dock skärpa mig vad gäller den biten. Har en bok som ska vara färdigläst och uppgifter om den som ska vara klara till den 3/3 kl. 24.00.

Har även anmält mig till delkurs 4 och att skriva en B-uppsats, min tredje. Känner mig inte så förvirrad som när jag skrev min första, utan har ganska mycket koll på hur upplägget ska vara.

.

.

Vid lunch idag, tog jag Snyggingen på en promenad i solen. Vi tog vår vanliga vända som tar ca 1½ timme. När vi gått en bit på den låååååååååååååååånga raksträckan mellan två gärden, såg jag på håll en man med en rätt stor hund, typ spets man jagar med. Hunden gick längst fram i flexikopplet och stirrade stint på Snyggingen. Kände att jag inte orkade möta mannen utan gick över på ett spår ute på gärdet och hade nu ett dike mellan oss.

När vi närmade oss mannen och hans utmanande vovve, tog jag upp en godis och lät Snygginen "smågnaga" på den, vilket han gjorde jättefint och brydde sig inte det minsta i att vara uttittad. När vi kommer jämsides med mannen (diket mellan) säger mannen... "jaha, Du fuskar Du".

NU BLEV JAG FÖRBANNAD... jag brukar vara tyst och vänlig, men nu kände jag hur ilskan rann till i alla mina vener och i det läget var det inte dobermannen vid min sida, som hade starkat käft, utan det var hans väna matte. Snyggingen fortsatte smågnaga och jag tog verbal sats.

Mitt svar var följande...

"Om jag hade vetat att detta var en tävling i hundmöten och att använda godis var fusk, skulle jag givetvis inte använt det, men jag vill inte ha min hund som DU har Din, längst fram i kopplet, UTMANANDE och med dominant kroppshållning. Min hund får inte, under några som helst villkor bete sig som Du låter Din hund göra. Min hund ska ignorera andra hundar vid möten ÄVEN om vi möter sådana ekipage som jag har framför mig just NU, och jag trodde inte att det var fusk att använda godis vid inlärning eller utanför tävling".

Mannen var tyst och jag kända att jag verbalt hade dödat honom... Men det var han som började. *Jättemogen*
.

.

Så... lugn och fin... *Sansar mig igen*

.

Har även kommit igång att måla Leksandsstolar igen. Min mamma och moster kallar det för att "putsa silverskedar". Att hitta på allt möjligt och omöjligt som varit liggande länge, för att slippa plugga. Jorå, jag erkänner, JAG PUTSAR SILVERSKEDAR... och det blir bra. Alla våra saker som blivit liggande tar jag tag i... för att slippa plugga. *himlar med ögonen* Med andra ord, JAG HAR TAGIT SPORTLOV!

.

.

.

Äsch... Kan inte smita mer idag. Jag går och läser en bok.
.

Må som GODIS... choklad är jättegott.

.

Gustavsberg 1 liter och "släta-ut-skrynkel-knapp"

.

Jag kan inte koncentrer mig på studierna. Sonen är på Koh hai och förhoppningsvis sover han då klockan just nu är 03.05 där. Därför lade jag ifrån mig böckerna och har lekt med den nya kameran, som jag ännu inte lärt mig, men jag är på god väg. *NÖJD*

.

Jag hittade en fin liten "knapp" på kameran som slätar ut ansiktets skrynklor. På den lilla knappen står MITT namn, och från och med dags datum, kommer jag på ALLA foton vara slät och helt ljuvlig.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nu måste jag återgå till studierna ett litet tag. I morgon kommer jag verkligen ta tag i motivationen och läsa ut boken.

.

Må gott...

.

Från soffpotatis till trött vovve

.

Idag har vi haft en fin dag. Snyggingen var "soffpotatis" fram till lunchtiden, då åkte vi över till Bönan och hennes flock för att vovvarna skulle få rusa av sig ett tag. Hade dock ett litet problem. MED solgalsögon UTAN rätt skärpa, då är det en omöjlighet att fotografera. Detta innebar att jag inte hade en aaaaaaaaaaning om hur kameran var inställd eller om det var skärpa på bilderna jag tog. Några lyckades jag dock med, andra var en katastrof.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nu ligger Snyggingen som en trött slagen hjälte i sin bädd under trappen. Jag hör hur han snarkar och det är dags för mig att läsa en bok... typ... "Ungdom, kulturmöten, identitet"... Japp, det är bara att börja med första kapitlet.

.

Må gott...

.

Där marken tar slut

.

Det är så himla kallt att "jag måste gå mitt i kläderna" sa sonen när han var liten och satte på sig "termosbyxerna" och så kallt har det varit i dag. Det är just nu -21 grader utanför och Snyggingen vill INTE gå ut mer idag. Han har redan bäddat ner sig och är JÄTTETRÖTT.

Idag har vi haft besök av Bönan och hennes flock. Vi åkte ut "där marken tar slut" och kikade över till Paradiset och jag tror vi alla längtar till våren så vi kan åka dit med båt. Idag hade vi ingen lust att pulsa i snön, över isen till ön. Så vi fick vackert stå där "marken tar slut", som Maria Montazami säger samtidigt som hon spanar ut över havet, fast vi spanade över isen till Paradiset.

.

.

När Snyggingen och Bönan fick av sig sina täcken sprang de sig raskt varma och när de stod still nästan ångade det om dem.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Sonen har mejlat mig idag och det värmer mitt ömma modershjärta. Han mår bra och beklagar sig över att han inte kan svalka sig i havet, då vattnet är för varmt... JÖSSES... vilka problem grabbarna verkar ha. Han ska banne mig få bada kallt vid Paradiset i sommar och då vill jag INTE höra någon klagovisa. *flinar*

.

Må gott... Nu är det attans så kallt.

.

Förvirrande likt ett MH-spöke

.

Idag har vi varit hos "tantveterinären" och kikat på Snyggingens ärr. Det såg lite bättre ut än förra gången så Snyggingen fick ännu en spruta och ska tillbaka igen om tre veckor. Förhoppningsvis är ärret så mjukt då att vi kan bestämma ett datum för att ta bort fulheterna.

Som alltid (låter som vi varit jätteofta hos tantveterinären, men det har vi INTE varit) blir mitt ego så himla stort. Snyggingen får höra att han är "så himla fin och trevlig" och jag suger åt mig som en liten svamp. *Stolt matte*

.

.

Häromdagen när jag var hem på lunchen för att "springa ett varv runt kvarteret", hände något som jag just då tog som ett nederlag, men idag kan skratta åt. Vi tränar Snyggingen att inte gå framför oss, utan han ska hålla sig vid sidan eller bakom den som håller i kopplet och om han skulle överträda det, ska vi styra tillbaka honom med rösten. Det fungerar jättebra och jag är attans så mallig.

Nå... vid tennisplanen *pekar söderut* kom en kvinna på runt 180 cm i höjd och vikten vågar jag INTE spekulera i...ifatt oss. Hon var för dagen (det var skiiiiiiiiiiiiiiiitkallt ute) klädd i svart cape och lika svart hatt, som hon dragit ner över öron, ögon och halva kinderna. Hon bar på en påse och en GIGANTISK handväska. Hon saktade in så hon kom jämsides med mig och Snyggingen hade ännu inte sett henne... Säkert att han kände hennes närvaro men han hade fullt upp med att beundra en snöhög han tänkt skvätta lite på.

Kvinnan började nu prata och berättade om att hon inte längre vågade gå ut med sin vovve, då de blivit överfallna av LÖST SPRINGANDE GOLDEN HANE och hennes vovve som väger modiga 14 kg orkade hon INTE hålla. Nu började kvinnan elda upp sig över sin egen situation och gesterna blev yvigare och yvigare. Nu hade Snyggingen fått syn på denna, från topp till tå, svarta varelse, där capen fladdrade och väskan och påsen lika så... NU JÄKLAR hände det något med vovven... han morrade djupt i strupen och började trycka fram bröstet... Jag hann stoppa honom med min röst och kunde jag få honom att förstå att det är JAG som bestämmer här om det ska vaktas eller inte... och jag valde INTE.

Vovven lade sig snabbt vid mina fötter och fortsatte med att beundra mig. *Flinar* I love it.

Själva händelsen kan jag jämföra med MH-testets spöken... Kvinnan var nästan på pricken ett spöke och Snyggingen gjorde samma sak som på MH-testet.

.

.

Har hört från sonen idag, och just nu är de på Koh lanta och har det toppenbra. Tycker han kan vara hemma och ha det "toppenbra".

.

.

.

.

Nu go´vänner är det dags för mig att sätta mig vid studierna.

.

Må gott... Godis är jättegott.

.

Tänk positivt

.

Dagarna rusar iväg och jag hinner inte med, som vanligt. Jobbet och studierna tar massor av tid och saknaden efter globetrottern, som just nu befinner sig på Phi Phi island är STOR. Jag tycker inte en mamma ska få släppa iväg sitt barn på så här långa resor förrän de är över 30-sträcket. *flinar*

En sak som är positiv med sonens resa är att tvättmaskinen INTE går varje dag... och det går INTE åt 12 liter mjökl i veckan. Matbrödet är ALDRIG slut och vi behöver bara köpa kaviar... jättesällan. Annars går det åt ca 2 STORA tuber i veckan och då med ransonering. *ler* Det gäller att se på det som är bra och inte fastna i tråkigheter.

.

.

I natt var det en jobbigt natt... Snyggingen fick magsjuka. Tydligen fler vovvar i trakten som har det om jag kollar vad som ligger i geggiga högar som deras hussar och mattar "glömt" plocka upp.

T, som är världens bästa, gick ut med SnyggÅke ca åtta gånger i natt och varje gång var det ett race mot det som ville ut. Så idag har vovven mest sovit och ätit morotpure. Det är först nu på kvällskvisten som vovven piggat på sig och inte haft en magen som låtit som en bulldozer i uppförsbacke.

.

.

Fick just ett sms från sonen "ska gå och lägga mig nu, älskar Dig mamma". Hmmm... klockan är 02.50 på Phi Phi island... SMÅ pojkar ska lägga sig tidigare. *LER*

.


.

Nu är det dags för mig att gå och göra ingenting.
.
Må gott...
.

Dyrkad av Snyggingen

.

Idag har det varit en STRÅLANDE dag i vår del av världen. Ett mörker finns dock på MIN himmel och det är att sonen är på andra sidan jorden och jag tycker det är jobbigt, *Himla mycket hönsmamma* men om jag bortser från det... har det varit en TOPPENDAG, med kanonträning för vovvens matte. *pekar på hela mig* Jag har lärt mig MASSOR om hur vår lille Snygging fungerar (å alla andra vovvar också för den delen) och Snyggingen är nu ännu mer inpaketerad. *LER* Idag har han ÄLSKAT och dyrkat MIG. Han har varit trygg och nöjd med att bara vara nära MIG och han har INTE dragit i kopplet, INTE stuckit iväg på egna äventyr vare sig i kropp, tanke eller nos och han ligger just nu HELT utslagen och sover och orkar inte mer "mattedyrkan" för tillfället.

.

.

Mitt i vår träning med Bönan och hennes flock, kom det ett fyrbent djur som är STÖRRE än vår Snygging och med en liten bit godis i min hand, såg han inte kolossen vi mötte. Nästa gång vi möter en sådan störning tror jag inte vi behöver lockelse för att ignorera. OK... jag erkänner, detta borde väl en vovve i Snyggingens ålder fixa sedan lååååååååååååååångt tidigare... men jag säger ju det... det är inte han som är trög, utan MATTEN. *pekar på mig igen* Å som jag skrivit tidigare... Han har försökt klättra i rang, stor och okastrerad som han är, och idag har han insett att jag är STÖRRE än honom. I love it. *gör en chickenwalk över golvet*

.

.

.

.

.

JISSES... så här många bilder har jag inte haft på mig själv tidigare i bloggen... och jag lovar att det INTE kommer upprepas. Det är jag som ser ut som en rödhårig Bobby Eving i huvudet och som använder elvispen att kamma mig med. *suckar uppgivet och noterar att jag måste boka tid hos frissan*
.

.

.

Efter all lydnadsträning fick vovvarna rusa av sig och samtidigt träna både styrka och kondition i den djupa snön. Tack för en attans bra, rolig och givande träningsdag.

.

.

Nu är det dags för mig att läsa en bok (Kloka möten. Om den praktiska konsten att bemöta barn och ungdomar) och efter det... någon film.

.

Må som godis... JÄTTEGOTT och tänk på att i morgon är det alla hjärtans dag.

.