Förvirrande likt ett MH-spöke

.

Idag har vi varit hos "tantveterinären" och kikat på Snyggingens ärr. Det såg lite bättre ut än förra gången så Snyggingen fick ännu en spruta och ska tillbaka igen om tre veckor. Förhoppningsvis är ärret så mjukt då att vi kan bestämma ett datum för att ta bort fulheterna.

Som alltid (låter som vi varit jätteofta hos tantveterinären, men det har vi INTE varit) blir mitt ego så himla stort. Snyggingen får höra att han är "så himla fin och trevlig" och jag suger åt mig som en liten svamp. *Stolt matte*

.

.

Häromdagen när jag var hem på lunchen för att "springa ett varv runt kvarteret", hände något som jag just då tog som ett nederlag, men idag kan skratta åt. Vi tränar Snyggingen att inte gå framför oss, utan han ska hålla sig vid sidan eller bakom den som håller i kopplet och om han skulle överträda det, ska vi styra tillbaka honom med rösten. Det fungerar jättebra och jag är attans så mallig.

Nå... vid tennisplanen *pekar söderut* kom en kvinna på runt 180 cm i höjd och vikten vågar jag INTE spekulera i...ifatt oss. Hon var för dagen (det var skiiiiiiiiiiiiiiiitkallt ute) klädd i svart cape och lika svart hatt, som hon dragit ner över öron, ögon och halva kinderna. Hon bar på en påse och en GIGANTISK handväska. Hon saktade in så hon kom jämsides med mig och Snyggingen hade ännu inte sett henne... Säkert att han kände hennes närvaro men han hade fullt upp med att beundra en snöhög han tänkt skvätta lite på.

Kvinnan började nu prata och berättade om att hon inte längre vågade gå ut med sin vovve, då de blivit överfallna av LÖST SPRINGANDE GOLDEN HANE och hennes vovve som väger modiga 14 kg orkade hon INTE hålla. Nu började kvinnan elda upp sig över sin egen situation och gesterna blev yvigare och yvigare. Nu hade Snyggingen fått syn på denna, från topp till tå, svarta varelse, där capen fladdrade och väskan och påsen lika så... NU JÄKLAR hände det något med vovven... han morrade djupt i strupen och började trycka fram bröstet... Jag hann stoppa honom med min röst och kunde jag få honom att förstå att det är JAG som bestämmer här om det ska vaktas eller inte... och jag valde INTE.

Vovven lade sig snabbt vid mina fötter och fortsatte med att beundra mig. *Flinar* I love it.

Själva händelsen kan jag jämföra med MH-testets spöken... Kvinnan var nästan på pricken ett spöke och Snyggingen gjorde samma sak som på MH-testet.

.

.

Har hört från sonen idag, och just nu är de på Koh lanta och har det toppenbra. Tycker han kan vara hemma och ha det "toppenbra".

.

.

.

.

Nu go´vänner är det dags för mig att sätta mig vid studierna.

.

Må gott... Godis är jättegott.

.