Att få oväntat besök

 

 

 

Igår vid 18-tiden ringde det på ytterdörrens ringklocka. T låg i soffan och sov, Bönan låg i djupaste slummer i sin bädd och jag kurade under filten i fåtöljen... Utanför stod Bönans ägarinna eller numera före detta ägarinna och henne son och kusin... med sig hade de den mest ljuvliga lilla Fransk Bulldogvalp. Det var inte igår jag träffade dem så minen jag fick var JÄTTEÖPPENMUN och ögon som tefat. Jojo... misstänker att jag såg himla intelligent ut.

Den lilla Frallavalpen, höll på att bli gömd och INTE hittad... Jag kunde lätt ha smugit undan den lilla och VÄGRAT berätta var han var gömd. Bönan fick modersinstinkter av valpingen och ville pyssla med den lille... jisses vilken liten goding på 11 veckor... DET är skillnad på en sådan här och en dobermannvalp. Denna låg still och kikade... en dobermannvalp far som ett troll och kollar ALLT... och då menar jag ALLT.

 

 

Som många vet... har vi varit fodervärdar åt Bönan... men igår skrevs hon över på oss... Ni anar inte vad glad jag är... Första gången jag såg den lilla bruna skönheten, var när hon just kommit till Sverige från Ukraina... och när hon kom över vår tröskel sa jag... "den där hunden är min, Du får låna henne så länge". Liten Böna är numera Örebroare på  heltid... Japp... här är hon skriven. Innerligt tack att vi fått förtroendet att få ta över liten Böna.

 

Just nu är Bönan konvalescent och lever pensionärsliv hos mina föräldrar. Nyopererad liten Tant ska inte vara ensam hemma och vi måste jobba... Så ekvationen var enkel... Till pensionärerna idag, korta koppelpromenader, ligga framför kaminen, mycket kärlek och hem på fredag. Det blir toppen det.

 

 

 

Idag har vi enbart lyssnat på julmusik, ätit lutfisk, tänt ljus, köpt de första julklapparna och haft en lugn och långsam dag.

 

 

 

Nu fortsätter julmusiken och jag har fler ljus att tända.

Må gott