Scanna diabilder

 

 

 

I julas fick T en negativ- och diabildsscanner av mig i julklapp. Himla smart grej. Vi har sett att alla våra färgfoton som vi tog innan digitalkamerans intåg håller på att blekna och ALLA diabilder är mer eller mindre förstörda. Vi har inte varit oaktsamma på något vis. Pappersfoton ligger snyggt i album i stängda skåp och diabilderna ligger i sina fack... men ändå håller tidens tand på att förstöra dem.

 

T har tagit tag i detta och "betar av" negativ efter negativ och igår roade han sig med några lådor diabilder. Bilder från när jag var pytteliten.

 



 

 

 Min mormor och jag... Mormor som alltid doftade kardemummabullar och vanilj... märkt av sjukdom och ett hår som likt mitt ser ut som om det är kammat med degkrokarna.

 

 

 

 

Min pappa och jag... Pappa som bara var 23 år när han fick den lilla rödhåriga, ilskna, hungriga och JÄTTETJOCKA flickan. "Flickan" som idag inte är lika ilsken längre... men fortfarande rödhårig och hungrig... Det tjocka... gick ner till magert för att idag vara aningen mjukt i kanterna.

Min mamma och jag... Mamma som också bara var 23 när jag föddes... Det rödhåriga, ilskna och hungriga fick jag från henne... Då förstår Ni hur det var innan maten stod på bordet hemma hos oss... Som pappa sa... "två rödhåriga under samma tak är djävulens påfund".
Jag förstår INGENTING!.



Så... nu fortsätter vi söndagen.

Må gott