När jag var liten, vilket inte är så himla länge sedan, var jag oerhört rädd för spöken... OCH mörkret. Vad spöken anbelangar, har jag lugnat ner mig på den fronten... men INTE för mörkret. För mörker är jag fortfarande rädd. Inte för vad som kan finnas i mörkret utanför MÖRKER... Det tomma svarta...
Sonens F... är rädd för något helt annat... .. jojo... någon har skrämt upp henne för att vi ska bli invaderade av något annat land, och det är så illa att hon kan bli tårögd bara man nämner det landet... Härmomvecken stod det på löpsedlarna om det där landet och F var förtvivlad.
Hade hon sett vad vi såg för inte så länge sedan, vet jag inte hur hon skulle reagerat... en kvaravan med finfina militärgrejor... dock svenska... men... frågan hade nog varit... -Kommer de nu?
Nu fortsätter vi söndagen... Här ska sys gardiner till Paradiset... och inhandlas ramar.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...