Snart åtta år och börjar bli grå i näbben

 

 

 

Vi for till Paradiset idag och med oss hade vi virke till en brygga vi ska ha utanför gäststugan. Vi fick inte med oss allt, utan vi tog det vi fick med på takräcket. Det ska ju liksom ner till bryggan... i båten... över sjön... upp på bryggan och till förvaringsupplägget. Då får det bli lite i taget så vi inte "knäcker oss".

 

 

För... det är inte bara på ditresan vi har packning... även hemresan är det fullt i båten. Vi har en skräphög sedan förra sommaren då vi rev panel. Denna skräphög skulle vi eldat upp i vintras... på isen... men nu blev det ingen is och skräphögen ligger kvar... OCH SYNS ÖVER HELA SJÖN och det retar mig till den grad att jag inte orkar se den längre.

 

Vi har fått lov av markägaren (på land där vi lägger båten) att få lägga vårt skräp i en hög på ett gärde och han eldar upp det när det är dags... Så... nu förpackas vårt skräp och körs över sjön... för att bäras till skottkärran och rullas till gärdet... Jomensåattdetärintebara...

Vi tar det i omgångar... två buntar samt två plastkassar åt gången... för att inte "knäcka oss". Så får det bli tills högen är ett minne blott.

 

 

Idag har Bönan sprungit med pinne i munnen i stort sett hela tiden vi var i Paradiset... Uppenbarligen en syssla värdig en dobermanntant i sina bästa år.

Hon börjar bli "lite grå i näbben" vår lilla Ukrainska flicka... Hon blir åtta år i sommar... och är mamma till två kullar.

Ni som läser min blogg och har en valp efter vår lilla flicka... Jag skulle bli jätteglad över ett livstecken... Det är inte vi som är uppfödare till Bönans valpar och har ingen aning om var valparna hamnade. Bönan har bott hos oss till och från sedan hon kom till Sverige och efter det att hon fått sina kullar har hon flyttat hem till oss på heltid. Som sagt... jag vet i dagsläget inte var hennes bäbisar finns och hur det går för dem... eller... nu ljuger jag lite. Jag har träffat Greta från första kullen... en svart liten skönhet som jag tror bor i skåne. Jag har träffat Douglas, bror till Greta och jag har snabbt träffat en brun lite pojke från sista kullen som jag tror bor i huvudstaden. Jag har bilder på två bruna tikar från sista kullen - Savannah och Ambra som bor ca åtta mil nordväst om oss... och dem hoppas jag få träffa inom en överskådlig framtid.

 

Bönans "riktiga" namn är  AK-YAR TOYOTA men lystrar till Tanya... Hon kallas här på bloggen för Bönan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu... dags för lite kvällsmat.

Må som godis... jättegott.