Du som lever ihop med en katt... vet säkert vad jag menar.
Vi har en dobermanntant och en persertant... Tidigare hade vi två katter och två hundar, men av någon anledning tar livet slut och kvar är nu dessa två tanter...
I vårt hus lever vi på nåder... Vi lånar bara huset av TantKarin... persertanten... det är liksom hon som äger huset och så även oss.
Du kan aldrig bestämma över en katt... den bestämmer över Dig.
Om Karin fått för sig att ligga i en hundbädd... går ingen hund fram och tar den från henne... Inte ens en dobermann på 49 muskler vovve... INTE en chans.
Om Karin fått för sig att kolla vad som finns i hundens matskål... går inte hunden dit och äter förrän hon lämnat platsen.
Om T lägger sig i soffan... Går Karin dit och lägger sig PÅ honom... Han blir ägd av en katt...
Vår lilla perser... TantKarin väger inte många pannkakor... hon är tunn som ett löv även om hon får den bästa maten och mer därtill...men det är hon som bestämmer och det gör hon med "järntass".
Nu börjar hon bli aningen till åren... modiga 12 år är hon och inte många tänder kvar... men det är ändå hon som har högst rang i detta hem.
Hon är full av kärlek och vårdar oss när vi behöver... hon vaktar detta hus med stenkoll och hon talar om när hon inte är nöjd... och att ligga på altanen... är hennes bästa...
Må som godis... jättegott
Jag tycker Tant Karin är så söt! Du har rätt, man kan inte bestämma över en katt! Vi har två katter och den gamla är snart 14 år, pigg nu men märker jag att hon blir dålig får det vara slut, hon kan inte tala om hur hon mår. Katterna gör inte så mycket väsen av sig men de finns alltid i närheten, det är mysigt.
SvaraRaderaHa en fin vecka!
Kramar Eva