Bill och hans flock kommer ofta till oss och det är en ynnest att få lära känna en liten fralla. Så mycket kärlek i en så liten kropp. Så mycket tillgivenhet och så mycket nyfikenhet som ryms i ca sju kg är mig övermäktigt.
Han sover mycket... äter mycket och ger ovillkorlig kärlek till alla... ÄVEN till TantKarin, som dock inte vet att uppskatta detta... då hans försök till kärlek alltid börjar med att han smyger på henne... Fortsätter med en farlig fart och hon rusar iväg och sätter sig högt... Han sitter kvar under och piper och vill ha ner den där "fluffbollen" som är så himla lik honom... men ändå inte.
Så fort det blir lite lugnt somnar han... och då somnar han i rörelsen...
Igår kröp han ner till Bönan i hennes bädd... Hon sneglade lite och lät honom ligga... Varmt... tätt och tryggt.
Sämre går det att dricka från hennes vattenskål. Höjden är liksom inte riktigt anpassad för en liten frallapojke.
Nu håller T på att rensa avlopp och när det är fixat är det operation kloklipp av Bönans klor. Något vi gör lördagar/söndagar i dagsljus. En dobermann ska Du inte höra något klick från när den går... och Bönans klor växer fort. Minst en klippning i veckan behövs.
Må gott...
Så söt så det är inte sant! Hundars språk är jag definitivt inte bra på - men det är du och jag tycker det är kul när du skriver om hundarna och katten. Jag är bättre på att tolka kossor och grisar eftersom jag är uppfödd med sådana.´
SvaraRaderaKram Eva