Ingen äger en Tant

Vår TantKarin börjar bli till åren... Hon är stel och näst intill tandlös. Hon vill inte bli kammad och vi misstänker att det gör lite ont i hennes kropp.

När vi äter sitter hon på stolen bredvid och pratar om viktigheter. Kan tillägga att vi inte förstår henne och ibland tittar hon på mig som om jag kom från en annan planet och är huuur korkad som helst. För det måste jag ju vara då jag inte begriper ett smack av vad hon för långa monologer om.

Hon är den som styrt våra dobermanns med järntass och jag lovar... när hon låg i en av deras bäddar var det INGEN hund som gick och lade sig där... Snyggingen och Bönan fick vackert stå och vänta till hon var "färdiglegad". Likaså med maten... Om TantKarin ville dricka ur en hundskål eller äta deras mat... var det bara för vovvarna att flytta på sig.

Snyggingen 49 kilo muskler och Bönan ca 34 kg... de moppsade inte mot en Tant, även om hon inte har så många tänder.

Hon vårdar oss när vi är sjuka och hon kelar gärna... när HON vill. 

Hon möter oss vid dörren när vi kommer hem och hon nattar oss när vi gått till sängs.

Vi får på nåder bo i "hennes lägenhet" och sova i "hennes säng". Hon äger oss...för jag lovar... INGEN äger TantKarin.

Nu dags för lite hallonglass... hörde just att den är klar.

Må gott.