T och jag är lediga... komplediga och det är himla skönt och välbehövligt och igår hade vi gäster som kom redan kl. 16.00.
Cirkus Z kom, dock utan självaste Cirkusdirektören pappa Z, då han har svårt för pälsdjur och hos oss finns det ju ett gäng.
Hade varit och fixat lite nytt att sätta på mig... typ leopardstrumpor. Såg lite ut som om jag hade fläcktyfus och jag har ännu inte bestämt mig för om det är ok eller inte. Enligt Cirkusballerinan, mamma Z, var det snyggt... Undrar det ja...
Så var det de där med att man har hund utifrån vem man är... När jag berättar för någon att vi har två hundar, brukar de tro att vi har någon liten terrier eller cocker spaniel. Att vi har dobermann är för många helt otänkbart då jag "inte är någon dobermannmänniska". Uppenbarligen är jag en liten envis sötnos. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller kränkning. Envis... ok... sötnos... nåväjalls.
Igår såg jag dock att en av Cirkus Z;s familjemedlemmar är en dobermannmänniska. Utan att jobba på det... utan att förstå det själv... tog hon både Savannah och Julia med storm. En ynnest att få se...
Idag har vi klivit runt i ett heldagsmörker, fnissat åt gårdagen med fantastiska människor. Solen har inte lyckas bryta igenom molntäcket och det känns som om vi hade kväll redan i morse. "Typiskt november" muttrade T när han tog flickorna på en cykeltur.
Nu ligger flickorna nyduschade och sover i rena bäddar i köket. Jag tänker baka, för i morgon ska vi på släktträff på kyrkogården. Min mamma undrade om "man får säga att det ska bli jättekul". Enligt mig får man det. Vi kan ju inte sluta leva och ha kul, för att döden finns.
Allt har sin tid.
Att sörja måste man få göra, men vi kan inte gå genom livet och sörja för att andra har levt och inte längre gör det... Så... i morgon är det fest på kyrkogården... En vördnadsfull fest.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...