Släktträff och Bakluckefika

I morse styrde vi norrut för att åka till mina föräldrar och byta till vinterdäck, lösa melodikrysset och äta lunch.

Kl. 14.00 hade vi bestämt möte med mammas sida av släkten i djupaste Bergslagsskogarna.  Det är där de ligger... mammas sida av släkten. Det är i den stora vita kyrkan på höjden som vi är (även sonen och jag) döpta och en gång i tiden gick jag altargången upp med sonens pappa. På den tiden när axelvaddarna var så breda att man fick gå på tvären genom dörrarna.

Idag åkte T och jag ihop med mina föräldrar dit för att tillsammans med min moster och hennes man, vandra runt bland släkten och tända ljus.

Jag kände ingen sorg... bara glädje över att få gå där med delar av familjen och höra dem berätta om de som en gång varit med och format den jag är idag. Som bidragit till att det känns som att "komma hem".

 

Å är det släktträff, är väl en riktig fika på sin plats. Denna gången blev det "bakluckefika" med vaniljbullar, hallongrottor och mjuk pepparkaka, varmt kaffe med mjölk och många skratt.

Aningen kallt var det allt... men det hör väl till.

 

 

Nu är vi åter hemma och jag har kvar känslan av att vara tudelad.

Jag är väldigt mycket hemma när jag är i Paradiset... när jag sitter på ön och ser fiskgjusen segla över vattnet... men jag är lika mycket hemma i "storskogen" i djupaste Bergslagen... där Lasse Maja en gång lurades och Bergsmännen var de som bestämde över bygden. Där skogsrået smög i skogen och mossen var full av sötaste hjortron.

Jag är tudelad över vem jag är... var jag hör hemma. Jag är mina föräldrars dotter med ena foten i norra länsdelen och andra foten i södra länsdelen. Båda delar står lika stadigt och båda delar saknar platsen där jag inte är.

Innerligt tack för en fin dag.