Det är värt att vara på toppen

Det blev en solig söndag också... Med migrän och i långsamt tempo. Behöver det.

Flickorna har med flämtande tunga tagit trappen två varv. Målet är 10 varv. Det blir i runda slängar en mil... Trappen upp...backen ner.

Mjölksyran pulserar (inte bra för mig), men när man är på toppen... är det värt det. Vi ser hela vägen hem... Utsikten är fantastisk.

 

 

 

Där pilen visar bor vi...

TantKarin har tagit "sju-sovar-dag". Hon sov nästan hela natten mellan sänggaveln och min kudde. Jag kunde höra hur hon mjukt "knarrade" när hon bäddade ner sig... "Inga djur i sängen" har vi sagt... Men är man som TantKarin 15,5 år, då får man... så är det.

När vi gick upp, förflyttade hon sig först till en av de tomma stolarna vid frukostbordet och med hög och ljudlig stämma talade hon om att även hon skulle HA frukost. Efter det, vandrade hon in i gästrummet och lade sig i fotändan i gästsängen... och där ligger hon fortfarande. Jag kan höra hennes "knarr" och hon verkar inte angelägen om att lägga sig någon annanstans.  

Flickorna hittade även idag en solfläck att stå på... och där stod de... Tyckte lite synd om dem så jag lade tid en av deras bäddar... Kanske ligger lite på plus nu efter mjölksyretrappen. 

 

För ett tag sedan fick jag en orkidéstickling av en systerdotter till mig. Har inte vetat hur jag ska vårda den... men uppenbarligen har jag gjort något rätt, för det händer saker... Bra saker tror jag. Upptäckte det idag när jag höll på med någon form av blomvård. Jag är INTE duktig på krukväxter, så jag chansar vilt och det går rätt hyfsat...ibland.

 

Nu lite mat... behöver det för att vara fortsatt snäll.


Må gott