Ofrivilligt dopp i Svartån

Jag ska aldrig mer säga att det "inte händer så mycket hos oss".

För mindre än en timme sedan tog T, flickorna på en promenad i vår stad. De gick utmed Svartån och något hände som gjorde att Savannah trampade snett och hamnade i ån. Det är på det ställe de lägger till med båtar och därmed djupt och har en hög kajkant. Kopplet snäppte av och tur var väl det annars skulle vår bruna prinsessa blivit hängande i strypkopplet.

Där låg hon (läs plaskade vilt) i Svartån och kom inte upp. Ett par med en stor hund rusade fram, någon tog tag i Julia, T kastade av sig mobilen, nycklar och plånbok och hoppade i ån. Någon kom med en räddningsstege så T kunde med Savannah i famnen ta sig upp.

Innerligt tack till Er som hjälpte T i kaoset. Vi vet inte Era namn men vi är tacksamma för det Ni gjorde.

I det ofrivilliga doppet förlorade T sina glasögon, allt det andra han kastade ifrån sig, var det några som hjälpte honom att samla ihop, så det är åter.

Savannah mår bra.

T mår bra.

Julia mår bra.

Ännu en gång JÄTTETACK.

Annars... idag...

Har varit och tittat när sonen och hans far gjutit betongplatta.

Sonen väl påläst hur man gör, hans pappa går på känsla, något de båda hade roligt åt och samtidigt fick förhålla sig till.

Måste ändå säga att jag är himla stolt över sonen och F som tar sig an att renovera ett hus från grunden.

 

Nu har jag lite nytvättade kläder att hänga. Det var ju någon som hade klädsim idag.

Må gott