Igår fick jag fick sms från sonen och F. Två bilder. En bild före braket och en efter. Tur att ingen skadade sig eller att något hus blev förstört.
21 sekundmeter i byarna höll inte den gamla tallen för utan vek sig för vindarna.
"Tur" sa F, som tänker positivt... "att vi inte satt upp ett nytt staket än för då hade det gått sönder". Sonen gick mest och mumlade.
Igår kom några vänner till dem och hjälpte till att få bort tallen från vägen...
Idag ringde vi in en pensionär (min pappa och sonens morfar) som kom med motorsåg och släpkärra. Nu har han lite att pyssla med vad gäller att klyva och lägga på tork. Detta ska han roa sig med till helgen sa han... Så grannarna vaknar till liv när han drar igång vedklyven. Att bo granne med en morgonpigg pensionär som äger en motorsåg, vedklyv och/eller en gräsklippare som går på bensin kan innebära att man inte får sovmorgon.
Efter besöket vid Huset på Höjden, for vi till Paradisets strand för att kolla om träden klarat sig eller givit vika för vindbyarna.
Det ser ut som om det är lugnt där ute. Ni anar inte hur orolig jag varit. Nu kan jag andas ut igen.
Lite mat på det... en gryta står på spisen och om någon timme kommer sonen och F på middag.
Må gott
Oj ja vilket brak det måste varit minsann oj. Så fina vovvarna är, jag är ju svag för bruna hundar då vi hade brun labrador förrut. Så fastnade för er bruna dobbe
SvaraRadera