Vem behövar skyddas

.

Det är nu man ska vara så där attans glad över att VÅREN ÄR HÄR... Jag är INTE glad. Solen skiner och avslöjar ALLT, som inte är rent, städat, fint och dammat. Den gör inga urskiljningar utan lyser obarmhärtigt upp och visar det vintermörkret vänligt dolt för omvärden. Spelar ingen roll hur mycket jag dammar och torkar... DET ÄR SKITIGT hemma i vårt lilla bo och jag lider, för det ÄR rent, MEN det är INTE rent ändå. Får dra ner gardinerna och inte flytta på sakerna, så syns det inte lika mycket. *Slänger iväg dammtrasan*

.

.

.

Jag tycker inte ens det är trevligt att vara ute under mars och april månad. Geggit, luktar APA av alla ruttnade löv och BAJSHÖGAR som hundfolk "glömmer" plocka upp efter sina "gullungar" som snygga levererat "STORA A" i en snöhög. Vad de inte fattar är att, det de lagt lite snö över... KOMMER FRAM... *Fräser* och stinker SKIT.

.

Kattskiten som någon KATTVÄN tillåtit sin fyrbenta spinnmaskin lägga i vår rabatt på framsidan, är INTE ATT LEKA MED. Fattar inte att en så liten varelse som katten kan göra så mycket "STORA A" ifrån sig... OCH det i vår rabatt... men vänta bara... jag tar den vilken dag som helst... katten alltså. *flinar*

.

.

 
.

Idag när jag och sonens J, var ute och gick med Snyggingen, gick vi förbi ett hus där det satt en man och en kvinna och solade. Rätt var det var, for det upp två vovvar av modell mindre och började skälla VILT mot oss. Snyggingen brydde sig inte nämnvärt, men vovvarna var nu helt galna... Mannen tog tag i den lite större vovven (visar höjden i knähöjd) och vrålade "TYST ZORRO". Den mindre vovven som var en tax rusade mot oss och vi alla trodde fårstängslet som löpte utmed trädgårdsgränsen skulle stoppa den lille korven. Det hade det säkert gjort om det hade gått HELA VÄGEN NER, vilket det INTE gjorde. Taxen pressade sig mellan stängslet och gräset och smet igenom och for nu ut mot oss som skjuten ur en kanon, samtidig som han YLADE och gläfste.

Nu satte jag Snyggingen lite snett bakom mig och väste till J "Sparka till den lille om han kommer för nära". Jaaaaaaaaa, *nickar*... Ni läste rätt... jag väste SPARKA och det gjorde jag för att skydda den lille korven från att en dobermann ska försvara sig.

Samtidigt kastar sig kvinnan över staketet och mannen kommer springades från ett annat håll och kvinnan skriker till oss... "VAR INTE RÄDDA, HAN ÄR INTE FARLIG, VAR INTE RÄDDA HAN ÄR INTE FARLIG"... Hur i katten tänkte kvinnan nu... Här står jag med 48 kg dobermann i kopplet, som håller på att förvandlas till en "Ridgeman"... en dobermann med ridge från knölen på huvudet till svansroten... fortfarande sittandes snett bakom mig... Vem tänker på om taxen är farlig eller inte... Mina tankar var... Hoppas SnyggÅke sitter kvar och inte äter upp den attakerande TAXEN SOM TYDLIGEN INTE VAR FARLIG.

Allt slutade dock lyckligt... Kvinnan skulle klart vunnit 100 meter häck och infångande av ylande vovve, om sådan gren funnits i OS. Hon hann ifatt vovven och tog den resolut under armen, bad 1000 gånger om ursäkt och försvann och jag har lärt mig att den taxen inte är farlig. *himlar med ögonen och puffar lite på lockarna*

..

.

Nu go´vänner... är det "bara" fem dagar kvar tills den förlupne sonen kommer hem. *håller upp fem fingrar i luften*

.

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.

.