Midsommarafton utan franska ostar

För 29 år sedan... (jättekonstigt då jag bara är 23 år)... firades midsommar hos morfar och mormor i Grängesberg... Jag har haft den stora lycka att få växa upp med två uppsättningar mormor och morfar och båda uppsättningarna lika kära.

Midsommarafton 1988 firades tillsammans med min biologiska morfar och hans underbara fru och det året firade vi lite extra då mormor även fyllde år.

I år... firade vi midsommarafton hemma i stan med innerligt goda vänner. Vi lade ner det där med att fira i Paradiset då det till och från regnade... det var kallt... och det blåste "smågrisar" ute. 

Tyvärr glömde jag att fotografera så det blev inte så många bilder från gårdagen... Jag hade dock planer på att fotografera ostbrickan... Den där ostbrickan jag suktat efter i några dagar, med ostar noga utvalda för kvällens middag. Franska ostar... några av dem doftande och några av dem krämiga och lena som grädde i munnen...

Vi lade upp ostarna på ostbrickan och bredvid ställde vi den hemmagjorda päronmarmeladen och nöjt bar Kicki (en av gästerna) ut brickan till matsalen.

Förberedelserna fortsatte och T gick till matsalen med salladen... Där stod Julia... (läs glupsk dobermannflicka) och hade tryckt i sig alla ostarna (fem stycken)... Hon hade endast lämnat marmeladen men det var väl en tidsfråga innan också den skulle gått samma väg ner för hennes strupe.

Kan tillägga att hon resten av kvällen var väldigt lugn och vääääldigt rund om magen. Fem franska ostar är väl kanske i mesta laget att klämma i sig på en gång om man fortfarande vill känna sig slank och i topp.

 

 

 

Nu sitter jag och väntar på att T och flickorna ska vakna... Vi har ju en midsommardag att starta och en frukost att äta... Uppenbarligen åt jag inte tillräckligt igår... Jag fick ju inga franska ostar.


Må gott