Vi har spenderat några dagar i Paradiset och jisses vilka skådespel vi får vara med om...
Ett av dem är vädret...
Paradiset är inte stort... ca 350 kvadrat och MITT i en liten stenig sjö. Oftast hamnar vi mitt-i-mellan olika väder och så även denna gång...
Mot väster for Tors hammare med en farlig fart och regnet öste ner...
Mot öster sken solen som en tok...
Vi klarade oss inte undan skyfallet... och det är jag innerligt glad över, för det behövdes verkligen så torr som denna sommar varit.
Eftersom både T och jag har stor respekt för åska och blixtar funderade vi på hur vi skulle göra... Vi hade just läst att "vid åskoväder ska man INTE befinna sig på sjön"... DET gjorde vi... Mitt i sjön.
... och vad gör då två "arbetsnarkomaner" som är på arbetsläger... jo... Vi jobbar inne under tiden bevattningen pågår utanför och vi tar tag i att rädda golvlister då vi ska bygga en garderob.
Ett annat skådespel är "efter regnet"... när allt blir stilla och solen bryter igenom... 30 grader varmt och luftfuktigheten så hög att det hårda brödet var mjukt och håret levde ett eget liv.
Så fick vi besök... Ett innerligt trevligt och jättekul besök. H och hans hustru E som har sommarstuga vid samma sjö som vi och de kan se vårt Paradis från bryggan.
H, vi kan kalla honom grannen, och jag bodde verkligen grannar (vägg i vägg) när jag flyttade ihop med sonens pappa, men våra vägar skildes efter några år... Nu dök grannen upp och både T och jag hoppas det blir fler gånger... och att även E blir med.
Savannah gillade honom... KAN bero på att grannen smög ner melon där hon låg... och vips, så hade hon adopterat honom och "satt i knä".
"Inte alla dagar man har en dobermann i knät" sa grannen och verkade inte misstycka.
Ett tredje skådespel vi fått vara med om, där både T och jag hade in riktig nagelbitare...
"Vår" lilla sjö är verkligen en "stensjö" och det är många som är oroliga för att köra av brytpinnar eller förstöra propellern... så himla oroliga att de utan att tveka sätter hustrun/sambon/mamman/kompisen i fören för att spana efter sten.
Huuuuuuuuuuuuur i katten tänker kaptenen i detta fall... OM det dyker upp en sten kanske han hinner slå i backen och klarar propellern... men hustrun i fören, lovar jag... hon dyker på huvudet rakt på bumlingen just under vattenytan... Uppenbarligen är propellern mer värd.
T och jag var riktigt oroliga ett tag... men de klarade sig till "bad-ön" och åter. Phju...
Så ett fjärde skådespel...
Var kommer alla dessa larver från... Vi har gula, gröna, bruna, släta, håriga, utan antenn i rumpan och med antenn i rumpan.
Vi blir lika barnsligt roade varje gång det kommer en larv och ropar på varandra att komma och kika.
Nu... tänker jag ta mig lite kallt att dricka...
Må gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...