söndag 26 augusti 2018

När paprika säljs styckvis och är dyrare än svensk nötfärs har det gått för långt.



I grund och botten är jag en positiv varelse... Försöker hitta lösningar och försöker se det ljusa på tillvaron... Varför ta ut sorg och negativt innan man vet om man behöver. Dumt.
MEN... ibland lackar jag ur och som jag skrev i inlägget innan, så hittar jag säker något nytt att gnälla över.
Det jag ska gälla över nu är något jag gått och retat mig på ett bra tag och idag nådde det sin peak. 

PAPRIKA... jag älskar paprika, men en STOR matvarukedja som börjar på C och slutar på P, har beslutat sig för att sälja dessa styckvis oavsett storlek och status på härligheten. Idag kostade de 10 kronor styck... vilket i runda slängar var 70 kronor kilot. några små paprikor hade ett betydligt högre kilopris och det stod skrivet med så små bokstäver/siffror att jag INTE kunde läsa. Paprikan hade idag ett högre kilopris än svensk nötfärs. Två kilo nötfärs blev med hem, men inga paprikor.
Tror inte att matvarukedjan köper in paprikor styckvis utan i pall och kilo. Det är väl en tidsfråga innan de börjar sälja vindruvor i stycket.
Jag kunde inte hålla mig utan fick ett samtal med butikschefen ang detta... och han höll med... Fast vad skulle han göra. Kvinnor i min ålder (läs 23 år) ska man inte jiddra med i onödan. Bara att hålla med.
Kan tillägga att jag log under samtalet och höjde inte rösten och sa att vi funderar på att byta till en lika stor konkurrent som säljer paprika till kilopris och det vore väl tokigt, och butikschefen höll med. Fast vad skulle han göra, man jiddrar ju inte i onödan med kvinnor i min ålder (läs 23).





Igår... åkte vi till Paradiset och på väg över vattnet hamnade vi i hällande regn. Fy vad blöta vi var. Vi fick uppleva både regn, sol och fullmåne.




Och i morse var det rått och kyligt och vi fick tända gasolkaminen... Flickorna var inte sena att parkera sig framför.



 


Efter några skurar sken solen upp och flickorna lade sig på hyllan där det var lä och gassande varmt. Kan hända att även jag landade där någon gång...

T drog igång att bygga...
Jag frågade honom om han ville ha en liten blomma på arbetsbordet men han blängde på mig och sa att han - INTE skulle "Ernsta". Han behövde plats och hade inte tid med att flytta någon blomma så fort han skulle såga. Så var det med det.


 
 


Nu är det dags att ladda batterierna till TENS-apparaten. Har en ond rygg och nacke att ta hand om och i morgon är det friluftsdag och då kan jag inte gå och ha ont. HUR skulle det se ut.

Må gott



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att Du har lust att skriva några ord...