När Snyggingen var valping

Igår (onsdagen v. 45 2007) för fyra år sedan, for vi till djupaste värmland för att hämta vår lilla pojke. Då var han 14 veckor och tyckte bilfärden hem till vår lilla stad var jätteläskig. Han vägde 11 kg och hade tassar som var på tok för stora för hans lilla bäbiskropp.

Idag väger Snyggingen runt 50 kg och tassarna är lika stora som den dagen han kom hem.

Jag här himla glad att valptiden är över. Vi sprang i 10 minuterspass, ner för trappen, ut på gården, vovven kissade, förhoppningsvis inte i trappen på väg ner, utan på gräsplätten utanför, VAR TIONDE MINUT. Vi bodde i lägenhet och hade inga mattor på golvet på 8 månader. Var vi lite lata, straffade det sig och vi fick torka valpkiss i STOR mängd.

Han hade sylvassa mjölktänder som vi hittade överallt när det var dags för de större att komma upp. Hans tandkött kliade, precis som på människovalpar och han ville gnaga PÅ ALLT.

Livet gick i 110, full rulle, tills den lilla valpingen somnade med raketfart och sov i djupaste sömn, tills den fulla rullen var igång igen och vi fick varva med toalettbesök var tionde minut.

HUUUUR söt är inte en valp... men JÖSSES vad mycket jobb det är. Det är mycket enklare med en människovalp, den kan man i alla fall sätta blöja på.

Må gott