Vi lever... men det känns som om allt går i ultrarapid... även om det håller på att explodera hos Moder Natur.
Idag kom sonen upp och förärade oss sitt sällskap. Han solade, åt, kramade på sin väna moder och sedan stack han. Misstänker att hans liv inte går i ultrarapid... och jag kan inte förstå vart dessa 23 åren tagit vägen. Paradoxer eller hur.
Det var meningen att vi skulle lägga i båten idag... SÅ blev det INTE. T, strök sista svängen med färg och vi gick här hemma och skrockade om att "det blåser ändå för mycket för att sjösätta skutan". Förhoppningsvis blåser det inte på torsdag eller fredag, för då banne mig vill jag över sjön till Paradiset.
Nu... fortsätter vi söndagen med allt vad det innebär.
Må som GODIS... JÄTTEGOTT
Vilken härlig helg ni har haft! Att få fira och skratta mycket kan göra väldigt gott för själen!
SvaraRaderaSåg din dukning i det tidigare inlägget... åh så makalös vacker den var med den vita duken och de tjusiga glasen! :)
Vi kan höras till veckan!
Ta hand om dig!
Kramar-om-dig-tillbaka, härifrån och hela vägen igenom skogen
Tack och jättemycket tack... och härligt var det.
RaderaKlart vi kan höras i veckan... Skulle vara en fortsatt härlighet på veckan.
Må gott
*KRAMAR om`na*