Det är Tanterna som bestämmer

 

 

 

Det blev en långsam söndag. Ganska skönt då det gått i 120 på två ställen sedan i våras.

Snyggingen är snorig och lite hängig och har börja nysa, så jag tror att även han gillar läget med att ligga nerbäddad i en av sina bäddar.

 

Jorå... så är det, Snyggingen har tre bäddar i detta hus.

En bädd bredvid husses sida av sängen, en annan bredvid fåtöljen i rummet och den sista är utställningsburen i arbetsrummet. Den han kryper in i när han tycker det är stökigt och behöver få vara i fred.

TantKarin ligger även hon i hans bäddar och jag misstänker att hon anser det vara hennes och inte hans. Att det formligen OSAR testosteronstinn dobermannkille i dem bekommer henne inte det minsta. Bäddarna är hennes och ligger hon där och Snyggingen vill ligga i den hon ligger, står han bredvid och piper, tittar på T eller mig för att be oss ta bort Tanten ur hans säng. För han vågar då banne mig inte mota undan henne. No väj... En Tant är en Tant och en sådan kör man inte med hur som helst. Inte ens om man är en 49 kilo muskeltung dobermannkille i sina bästa år. Det är Tanterna som bestämmer.

 

 

Just nu ligger Snyggingen och sover i sin bädd bredvid fåtöljen och TantKarin har gosat ner sig i madrassen i utställningsburen. Det snarkas från båda håll och de vilar rätt tungt efter "putset" från fläskfilén som hamnade i deras matskålar.

Idag kommer sonen hem på middag och det serveras det fläskfilé med gorgonzolasås, klyftpotatis och färsk grön sparris. Om jag gullar med honom... njääääää... inte det minsta *himlar med ögonen och puffar på det röda lockarna*. Fast... jag vet vad han gillar för mat och varför servera något annat?

Nu go´vänner är det dags att duka ett bord.

Må gott