"Glömde" inkall

 

Två dagar med migrän... eller vad det nu är för skit som gör att mitt huvud snart riskerar att kapas av. Irritationen promenerar på mina nerver och gör att jag fräser och gråter om vartannat. MEN det går över... det gör det... vänta bara, snart är jag med i matchen och "styrslar upp" livet. Det gäller bara att det som bultar i mitt huvud och gör min nacke stel försvinner.

 

Vid 11.30 packade vi in vovvarna i bilen och styrde mot Paradisets strand. Kan ju inte ligga hemma hela dagen för migrän... Tänker INTE låta den styra över mitt liv.

Där stod vi på bryggan och drömde om en kommande vår och längtade hjärtat ur bröstet. Snart... bara 6 månader kvar... då öppnar vi Paradiset igen och sitter på trappen med en latte och kikar på fiskgjusen som häckar på grannön. 

 

 

 

 

Vi släppte vovvarna... och vipps hade Bönan glömt det där med inkall... Har man varit dräktig och fostrat 10 små knoddar, varit sjuk och kommit tillbaka... så är det liksom lätt hänt att man (läs Bönan) glömmer saker. Vi ropade på den ljuva Bönan men hon hade annat för sig... som att kolla bakom varje sten för att se hur det såg ut. Detta innebar att även Snyggingen fick för sig att "glömma" inkall. Det var bara att koppla upp dem och börja om. Släppa lite, kalla in, släppa lite mer, kalla in och till sist förstod de att inkall gäller ÄVEN om man är 6,5 år och vuxen vovve. Jorå, så är det. Nu kunde vi släppa dem båda och de höll sig runt oss... UTAN att missa minsta lilla inkall.

 

Bönan blev dock lite ivrig och Snyggingen stod i vägen... Vad gör liten Böna då?! Vill man (läs Bönan) inte springa runt... då springer man ÖVER hindret, SnyggÅke alltså.

  

 

 

Nu har vi två trötta, mätta och nyduschade vovvar liggande i sina rena bäddar och snarkar. Misstänker att de inte kommer göra fler knop idag.

 

 

 

Må gott