tisdag 9 september 2014

Det är något visst...

 
 
 
Det är något visst med hanhundar... okastrerade hanhundar. De går med en värdighet som ingen annan och de går BREDBENT.
De ligger gärna på rygg och visar vad det har för hela världen och de kan vara "bängliga och engensinta som ingen annan och jag älskar det.
 
 



De sätter sig ner med försiktighets för att inte klämma någon ädlare del och de gör det med en pondus utan dess like.


 


Det är något visst med STORA, svarta, muskulösa, okastrerade hanhundar och jag saknar det oerhört. Jag saknar vår SnyggÅke varje dag och vissa dagar mer. Idag såg jag en okastrerad ridgeback, en stor pojk... samma värdighet och hållning som Åke... Det skar i hjärtat av saknad. Han, den vackraste av dem alla... den trygga, stolta, vänliga, dominanta... med alla kroppsdelar kvar.
 


 


Det är något visst...

Må gott


8 kommentarer:

  1. Fina Åke! Han (och du) har hjälpt oss så mycket! Du ringde när vi hade som jobbigast och berättade om hur Åke var omå ung, att ni också hade det kämpigt ett tag, innan allt lugnade sig. Det har gett mig styrka att orka! <3 Nu har Macho mellanlandat, han blir två i oktober och nu har vi en skön tid tillsammans!(vet att det kommer en jobbig period till men just nu njuter vi bara!) Vi har klarat av MH (hade er i tanke när jag åkte dit ;) )
    Tack Åke och Tack du underbara människa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir att vi kunde vara till hjälp... :-). Hoppas Ni får en lugn "två-års-trots". Brukar kika in på Din blogg och beundra Snyggingens halvsysterson... Det finns likheter... MASSOR av likheter, både till sätt och utseende.

      Må gott

      *KRAMAR om`na*

      Radera
  2. Jag förstår så väl att du saknar den vackra hunden!
    Hoppas T piggnat till, jag är övertygad om att du tar hand om honom på ditt sätt.
    Och så hoppas jag att inte du också blivit riktigt sjuk!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. T har piggnat på och är "vanligt" igen.

      *KRAMAR om`na*

      Radera
  3. Håller fullständigt med dig!! Det finns INGET vackrare än en stor, svart, muskulös dobermannhane... Denna pondus de utstrålar slår allt annat i mångt och mycket!
    SnyggÅke var just en av Dem Där, som man absolut höjde på ögonbrynen för! Det skär i hjärtat varje gång man ser de fina fotona på honom...han försvann alldeles för tidigt...
    Jag kommer, som jag säkert sagt tidigare, att ha en dobbiskille i mitt liv så länge denna kropp och knopp orkar...
    Tröstkramar från Johanna, Valentino och Basil

    SvaraRadera
  4. Bonjour,

    J'aime toutes ces magnifiques photos de votre chien si majestueux !... Il a beaucoup d'élégance et de puissance. Sa robe est sublime et flamboyante. Une belle bête.
    Merci pour ce partage.
    Gros bisous ☼

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för de vänliga orden.

      *KRAMAR om*

      Radera

Kul att Du har lust att skriva några ord...