Min mormors mormor Kristina, kom från Rättvik, därav att vi fortsatt bära Rättviksdräkt vid högtider. Högtider så som glädje och sorg. Dock inte samma dräkt för båda tillfällen, den blå kjolen med grönt liv för liten högtid och den svarta kjolen med svart liv för sorg.
I juni bar jag dräkterna vid två högtider - student och begravning och jag lovar... jag frös INTE.
Jag väljer att inte använda huvudbonad... det finns gränser även för mig... och som sagt... vid ett tillfälle när jag kom i dräkten på studenten, fick jag frågan av en mötande yngling med helt svarta kläder om jag "varit och lajvat"... jojo.
Nu fortsätter vi en JÄTTEREGNIG onsdag. Jag bakar och ska fylla frysarna med bröd... för när solen kommer åter, har jag inte tid med sådant.
Må gott
Det är fint med dräkter och jag hoppas att de fortsätter att leva kvar - har dock svårt att tro att ungdomarna skaffar en dräkt idag, men det finns ju ungdomar och ... ungdomar.
SvaraRaderaKramar Eva
Själv går jag runt som en pittoresk färgklick minst en gång om året. Meeeeeeeeen... jag är inte 20 längre.
Radera*KRAMAR om*
haha alltid lika kul att jobba med ungdomar, man får ju alltid ärliga kommentarer! Men verkligt fina dräkter måste jag säga. Jag kommer ju själv från "dräktland", men tyvärr har jag aldrig haft någon egen dräkt.
SvaraRaderaHa det gott!
/Bodil
Må gott Du med.
Radera*KRAMAR om*