Man har alltid två val

Vår lilla TantKarin har gått in i andra andningen.

Från att ha (vad vi trodde) börjat "dödleta" efter en plats att lägga sig och somna in på, har hon nu börjat styra och ställa som hon brukar.

Hon är med oss i nästan allt... vid matbordet... vid tv-soffan... sitter utanför duschen när vi duschar... Hon har dock lite svårt att ta sig upp överallt, men det löser hon med att högt och tydligt tala om att hon är missnöjd med att inte komma upp.

Hon är 15 år, nästan tandlös och ganska tovig till och från då vi inte längre kan borsta henne utan får klippa bort tovorna som kommer i hennes långa päls. Det är hon som bestämmer här hemma och dobermannflickorna har bara att finna sig... T och jag också för den delen.

Idag kom det en två män och tittade på T;s bil... och så fort banken fört över pengar levererar vi bilen till den nya ägaren.

Vi kan kalla honom N...

N sitter i rullstol och när hans kompis och T åkte iväg för att kompisen skulle provköra bilen, berättade N att han för ca ett år sedan varit med om en motorcykelolycka och brutit rygg och nacke och aldrig mer kommer kunna gå.

När han vaknade på sjukhuset kunde han inte röra någon del av kroppen, men nu var han " bara förlamad från midjan och neråt".

Bilen ska till ett företag i Dalarna för att få den handikappanpassad och hans ögon glittrade när han berättade att T;s bil var hans drömbil. Nu skulle han överraska sina barn och sambo med en lite coolare bil än den de har nu.

N berättade vidare om sitt öde och sa att "man har alltid två val och hans val var att leva och njuta".

Jag måste bli bättre på att tänka så... leva och njuta mer och inte låta tungsamheter ta över.

Nu har vi en middag att njuta...

 

 

 

Må gott